Mumin looking faaaabulous

Jag har insett att jag har ett problem med hästsaker. Eller rättare sagt, Mumins saker. Jag har såna moderskänslor för honom att jag känner ett stort behov av att klä honom i fina och gulliga saker, oavsett om han behöver sakerna eller inte. Senaste tiden har han bland annat fått ett fint dressyrset (jag har ingen dressyrsadel….), ett blingpannband, ett ulltäcke och ett regntäcke. Till mitt försvar hade han inget ulltäcke och han behövde ett regntäcke att ha som reserv, resten kanske var smått onödigt men jag blir glad av att se honom ”finklädd” haha! Kan tänka mig det är lite samma känsla som med små barn, man köper gulliga kläder, sätter tofsar i håret och sen pussar dem på kinderna och säger ”naaaawh” och känner sig överväldigad av ren GULLIGHET.

muminfaab muminfab

Ville ha ett regntäcke i ponnystil, helst med någon typ av tecknade figurer eller mönster. Tyvärr finns det inte speciellt stort utbud för hästar i elefantstorlek så jag blev överlycklig när jag hittade ett lätt begagnat täcke med fleecefoder (Horze Avalanche, har likadant till Bora) i… ROSA! Mörkrosa, men ändå rosa. Nu ser han ut som en stor hallonbakelse och dagen han fick täcket stylade jag självklart honom med glittrig rosett i luggen och tog lite kort, hur många gånger jag sa ”nawwwwh” vet jag inte men i mina ögon såg han ut som världens största ponny. Att han är så stor gör honom extra söt på något sätt, han är så omedveten om sin storlek och han får verkligen min insida att smälta. 

Bättre sent än aldrig

Nu var det ett bra tag sen jag varit inne här. Tänkte jag skulle berätta varför så vet ni varför jag är så ”borta” för tillfället. För ett par månader sen blev jag sjuk, började spy och svimma dagligen och verkligen rasade i vikt. Fick oerhörda smärtor i ryggen som strålade från insidan och diverse andra kroppsliga problem och smärtor som gjorde att jag inte kunde sova på nätterna. Tappade all ork, blev jättesvag och det blev jobbigt att ens ställa sig upp vissa dagar. Psykiskt kraschade jag också eftersom jag inte sov så all energi försvann och det enda jag verkligen fick prioritera var skolan – resten, allt som inte var ”måsten” fick jag lägga på is.
Situationen har inte blivit speciellt mycket bättre och jag vet fortfarande inte vad felet är, håller det i schack med smärtstillande och pendlar in och ut på undersökningar.

Allt detta har lett till att jag inte haft ork till.. Någonting. Att inte sova och att ha konstant ont blir inte roligt efter ett par veckor, och när det gått ett par månader börjar man inse att det kan ta ett tag tills man blir frisk och man får göra lite omprioriteringar.

Till exempel kommer någon annan få rida in/vidareutbilda unghästarna nu. Hade planerat att göra det själv innan sommaren men jag tar mig varken ut till stallet så mycket som jag borde och jag har ingen riktig ork i kroppen till att rida alls. Dom gånger jag rider tar jag bara lugna turer med Mumin, även mina dåliga dagar då jag är riktigt klen och knappt lyckas kravla upp på hans rygg bär han omkring mig snällt och dom ridturerna ger mig mer energi än det tar – jag kan bara åka omkring och pilla honom i manen och njuta av att komma ut.

Har egentligen fått välja bort det mesta jag skulle vilja göra, bland annat att vara inne här och skriva. För det första har jag inte så aktiv vardag just nu så det finns inte mycket att skriva om, och för det andra har jag knappt startat datorn senaste tiden. Har legat och scrollat på mobilen dom gånger jag använt internet.

Idag har jag varit ute största delen av dagen och jag fick lite mer livspepp, lite därför jag dyker in här och skriver också. Ska försöka ta mig ut mer och göra saker jag tycker om, så nästa gång jag åker till stallet tar jag med kameran och fotar lite allt möjligt så jag har någonting att dela med mig av här.

IMG_3236.JPG

SÅ, NU VAR DET UR VÄRLDEN! Nu kan jag skriva roligare grejer här nästa gång jag kikar in. 
Imorgon ska jag meddela vem som vann kavajen (bättre sent än aldrig), glöm inte kolla ifall det var du!

Bra, och mindre bra människor

Det krävs bara en person för att någons dag ska bli förstörd. Senaste tiden har jag blivit chockad över hur många människor som verkligen inte vill någon annan väl eller som bara är allmänt bittra, vissa borde helt seriöst inte få vistas bland andra människor – och inte heller på sociala medier. För att slippa dessa kan man undvika andra människor helt, eller försöka ignorera dessa och lägga märke till alla bra människor som finns. För några dagar sen var jag på dåligt humör och råkade ut för mindre bra människor, först deppade jag ihop lite men sen bytte jag inställning helt och tänkte på hur många man faktiskt har runt sig som vill väl – vilket kan vara lätt att glömma, men något man borde ta till vara och uppskatta mer.

Jag pratar inte bara om familjen och de vänner som kommer så nära att du räknar de som familj, nu menar jag mer alla man har runt sig som sprider glädje men man lätt tappar fokus från.

Till exempel den som hör av sig flera gånger i veckan och vill umgås fast du alltid är upptagen och måste tacka nej 9 av 10 gånger. Bloggläsaren som följt med år efter år och fortfarande lämnar gulliga kommentarer. Personen som alltid bjuder på en kopp kaffe och en pratstund i skolan. Tjejen du träffat en endaste gång och fortfarande pratar gott om dig till allt och alla. Den okända människan som skickar ett långt mail med tips och råd för dina problem helt utan egen vinning. Din kompis du inte träffat på flera år men som hört att du inte mår så bra för tillfället och klampar in i ditt hem med en stor skål med glass för att bara prata. Kassörskan som märkte att du lämnat 20 kronor för mycket och springer efter dig i 2 kvarter bara för att rätt ska bli rätt.

Det finns egentligen sjukt många bra människor här i världen som bryr sig och vill väl. Varför är det så lätt att glömma bort dessa? Från och med nu ska jag uppskatta andra mer och fokusera på allt gott som finns i världen. Det finns guldkorn både här och där som man missar om man inte har ett öppet sinne. 

IMG_3237.JPG

Kropp och klädbekymmer igen

För ett par dagar sen fick jag hem ett par skitsnygga ridbyxor från Horse Life (modell Juline) som såg ut precis som de jag ville ha från Skara. Bestämde mig för att testa dessa istället för att vänta på att Skara skulle få in storleken jag ville ha. Valde mellan barnstorlek 164 eller en vanlig 34 men det blev till slut damstorlek då jag var tveksam på att få in rumpan i 164 – men storleken blev inte alls bra. Det var preeeeeciiiiis av denna anledning jag började skissa på egna ridkläder, jag tycker själv inte att jag har så avvikande kroppsform men av någon anledning vill ridkläder inte sitta bra på mig.

ridbyx ridbyx2
Mitt problem med just ridbyxor är att de blir för små över höfter och rumpa – men samtidigt för stora i benen. De på bilderna ovan (Horselife) satt lösare kring knä och vader än vad jag skulle vilja men det största problemet var att de hamnade i helt fel höjd där midjan var – linningen var rätt bred och stel och hamnade exakt över mina något utstickande höftknölar så det gjorde ont. TYPISKT!

Jag som var så peppad över att få hem ett par snygga, passande ridbyxor. Får helt enkelt leta vidare. Eller göra som jag gjort alla tidigare år, köpa leggings från Gina Tricot och rida runt i tills sömmarna spruckit. Billigt, bekvämt – lite mindre snyggt bara!

Äntligen hemma efter en skitig resa

Tidigt i morse startade vi bilen ner mot Sundsvall för att hämta en omplaceringshund till min morfar. Åkte några timmar tidigare för att gå på Ikea för lite tråkshopping – ni vet sånt där man behöver till hemmet men inte är speciellt roligt att inhandla. Klev ut med lite kökshandtag, lådor och kuddar i alla fall.
Mötte upp tjejen som hade hunden på eftermiddagen, flyttade lilldjuret till en större bur i min bil och det tog väl ungefär 30 sekunder innan han uträttat alla behov han var kapabel till och alla filtar plus buren var helt nedkladdade. Fick bort det värsta men jag har haft trevligare tider än att köra 26 mil i en liten bil som stinker hundskit, haha. Hunden var då väldigt glad när han kom fram och verkade lugn, vi var också glada över att komma ut i frisk luft. Slutet gott allting gott!

Dog lite när jag såg honom, sjukt liten och ett fantastiskt underbett! SÅ HIMLA SÖT!

calle calle2