månadsarkiv: april 2015

Bra, och mindre bra människor

Det krävs bara en person för att någons dag ska bli förstörd. Senaste tiden har jag blivit chockad över hur många människor som verkligen inte vill någon annan väl eller som bara är allmänt bittra, vissa borde helt seriöst inte få vistas bland andra människor – och inte heller på sociala medier. För att slippa dessa kan man undvika andra människor helt, eller försöka ignorera dessa och lägga märke till alla bra människor som finns. För några dagar sen var jag på dåligt humör och råkade ut för mindre bra människor, först deppade jag ihop lite men sen bytte jag inställning helt och tänkte på hur många man faktiskt har runt sig som vill väl – vilket kan vara lätt att glömma, men något man borde ta till vara och uppskatta mer.

Jag pratar inte bara om familjen och de vänner som kommer så nära att du räknar de som familj, nu menar jag mer alla man har runt sig som sprider glädje men man lätt tappar fokus från.

Till exempel den som hör av sig flera gånger i veckan och vill umgås fast du alltid är upptagen och måste tacka nej 9 av 10 gånger. Bloggläsaren som följt med år efter år och fortfarande lämnar gulliga kommentarer. Personen som alltid bjuder på en kopp kaffe och en pratstund i skolan. Tjejen du träffat en endaste gång och fortfarande pratar gott om dig till allt och alla. Den okända människan som skickar ett långt mail med tips och råd för dina problem helt utan egen vinning. Din kompis du inte träffat på flera år men som hört att du inte mår så bra för tillfället och klampar in i ditt hem med en stor skål med glass för att bara prata. Kassörskan som märkte att du lämnat 20 kronor för mycket och springer efter dig i 2 kvarter bara för att rätt ska bli rätt.

Det finns egentligen sjukt många bra människor här i världen som bryr sig och vill väl. Varför är det så lätt att glömma bort dessa? Från och med nu ska jag uppskatta andra mer och fokusera på allt gott som finns i världen. Det finns guldkorn både här och där som man missar om man inte har ett öppet sinne. 

IMG_3237.JPG

Kropp och klädbekymmer igen

För ett par dagar sen fick jag hem ett par skitsnygga ridbyxor från Horse Life (modell Juline) som såg ut precis som de jag ville ha från Skara. Bestämde mig för att testa dessa istället för att vänta på att Skara skulle få in storleken jag ville ha. Valde mellan barnstorlek 164 eller en vanlig 34 men det blev till slut damstorlek då jag var tveksam på att få in rumpan i 164 – men storleken blev inte alls bra. Det var preeeeeciiiiis av denna anledning jag började skissa på egna ridkläder, jag tycker själv inte att jag har så avvikande kroppsform men av någon anledning vill ridkläder inte sitta bra på mig.

ridbyx ridbyx2
Mitt problem med just ridbyxor är att de blir för små över höfter och rumpa – men samtidigt för stora i benen. De på bilderna ovan (Horselife) satt lösare kring knä och vader än vad jag skulle vilja men det största problemet var att de hamnade i helt fel höjd där midjan var – linningen var rätt bred och stel och hamnade exakt över mina något utstickande höftknölar så det gjorde ont. TYPISKT!

Jag som var så peppad över att få hem ett par snygga, passande ridbyxor. Får helt enkelt leta vidare. Eller göra som jag gjort alla tidigare år, köpa leggings från Gina Tricot och rida runt i tills sömmarna spruckit. Billigt, bekvämt – lite mindre snyggt bara!

Äntligen hemma efter en skitig resa

Tidigt i morse startade vi bilen ner mot Sundsvall för att hämta en omplaceringshund till min morfar. Åkte några timmar tidigare för att gå på Ikea för lite tråkshopping – ni vet sånt där man behöver till hemmet men inte är speciellt roligt att inhandla. Klev ut med lite kökshandtag, lådor och kuddar i alla fall.
Mötte upp tjejen som hade hunden på eftermiddagen, flyttade lilldjuret till en större bur i min bil och det tog väl ungefär 30 sekunder innan han uträttat alla behov han var kapabel till och alla filtar plus buren var helt nedkladdade. Fick bort det värsta men jag har haft trevligare tider än att köra 26 mil i en liten bil som stinker hundskit, haha. Hunden var då väldigt glad när han kom fram och verkade lugn, vi var också glada över att komma ut i frisk luft. Slutet gott allting gott!

Dog lite när jag såg honom, sjukt liten och ett fantastiskt underbett! SÅ HIMLA SÖT!

calle calle2

En sak jag inte förstår…

Varför ska dressyrstövlar vara stenhårda, göra ont och vara så svåra att få på? Rider man sämre i bekväma stövlar i mjukare material? Förstår att fotleden rörs mindre i stela stövlar men blir det verkligen såååå stor skillnad att det är värt att plåga sig själv i ett par månader tills man gått in stövlarna och de blivit lite bekvämare? Kan någon dressyrare snälla svara för jag tycker det låter hemskt när folk beskriver skavsår i knävecken och blodstopp i benen, haha.

deniroMina älskade De Niro – så mjuka att man kan rulla ihop skaften! Tyvärr smalnade även mina vader av rejält då jag tappade vikt så nu glappar de lite väl mycket.. 

Om man inte brinner för något är man alltid vilsen

Nu är jag här med mina kvällsskriverier igen. Igår föll så många bitar på plats att jag känner mig helt… Ny. Behövde nog erkänna för mig själv att jag var vilsen och inte visste vad jag skulle ta mig till just nu för att komma på en lösning. Gick en sen kvälls/nattpromenad med min pojkvän som vi jämt gör då jag inte kan sova och sen funderade vi över livet. Allt slutade med samboplaner, en bokad resa och motivation att köra järnet sista skolmånaden för att sen återuppta sånt jag brinner för. Jag ÄR ju en kreativ person som älskar att tillverka saker, allt från hästutrustning till att pillra med smycken och måla. Får jag inte testa mig fram och skapa allt vad jag känner för blir jag nedstämd och tappar gnistan. Att jag lade ner allt skapande samtidigt som jag slutade rida aktivt var nästan… Döden. Det berodde inte ens på att jag tappat glädjen kring det utan det var enbart yttre omständigheter som gjorde att jag ville lägga ner ALLT jag gjorde och börja om med något helt annat.

För att ta ett exempel, häst och ridutrustningen som jag älskade att pyssla med – det slutade jag inte med för att jag ledsnade. Jag slutade för att jag var i en svacka där allt i livet kändes åt skogen på en gång och att fabrikerna storklantade sig med allt från material till storlekar i största och sista leveransen – det var pricken över i:et. Jag orkade inte ens höra av mig till dom utan bara accepterade att jag nu har stora flyttkartonger med ridleggings som bara ligger och skräpar för att den minsta storleken blev TIO storlekar större än den skulle varit och resten blev så klart… ännu större. Som läget var då hade jag redan tillräckligt med problem runt mig och jag orkade bara inte ta tag i sånt jag kunde prioritera bort. Så… Det blev slutet. Då. 

Det är först nu jag inser att sakerna jag valde bort ur mitt liv var saker jag tyckte om och tyckte var roligt. Jag älskar ju allt kring hästarna och det var inte bara en vanesak att spendera största delen av tiden i stallet och sommarhelgerna på tävlingsbanan – det fanns ju en anledning till att jag valt det. Jag kände glädje där! Samma glädje jag får av att vara kreativ på olika sätt.

lamiadanteliten

Brinner man inte för något kommer man alltid känna sig alltid vilsen, jag tror alla behöver något – eller någonstans – där ingenting annat existerar och man känner sig helt i sin egen värld. Jag valde bort min lilla glädjebubbla, men jag kanske behövde det just då för att inse hur mycket den delen betyder för mig.

Nu ska mitt lilla ritblock fyllas med tankar och idéer, jag ska hitta gnistan igen!