Att överskatta sig själv

Igår bad jag min mamma filma då jag red Mumin. Jag klippte hans man, slängde på dressyrsadel, geggade på sadellim för att kunna sitta ner lite lättare och sen gick vi ner till ridbanan. Jag trodde liksom vi skulle se jätteproffsiga ut, jag hade fel.

I mitt huvud förväntade jag mig detta:
Mumin skulle se maffig ut och sväva fram med sprättande framben. Jag själv skulle sitta rakt och prydligt med buren hand.

Hur det egentligen såg ut:
Mumin såg knubbig och omusklad ut med en tanig hals i låg form. Jag studsade omkring med långa tyglar som glappade eller lutade mig framåt.

Det var första gången på mååånga månader vi red ett ordentligt pass på ridbanan i alla gångarter, han har en låsning i bogen så vi har den senaste tiden ridit dressyrryttarens mardröm med låga, superbreda händer och ju mer hästen skjuter ut bogarna och ålar sig hit och dit desto bättre. Han ska sträcka ut sig och tänja på sig för att lossa upp. Efter varje ridpass stretchar jag honom ordentligt.

Han är alltså inte i speciellt bra kondition och är både lite väl rund om magen och omusklad, men jag fick ändå för mig att det skulle se bättre ut haha. Eftersom han inte är så stark än kan han skjuta sig ut i sidled på böjt spår och vingla lite hit och dit, jag är alldeles för klen för att orka hålla om med ytterskänkeln och jag vet inte hur många gånger per pass vi nuddar staketet för att vi glider ut. Har också märkt att i vänster varv har jag aldrig yttertygeln sträckt – jag är så svag på vänster sida att tar jag i höger tygel åker hästkroppen inåt för jag har ingenting att hålla emot med.

Var småsugen på att vara med på någon klubbtävling i dressyr till vintern men jag insåg att vi har en del att jobba på för att ens rida ett dressyrprogram någorlunda snyggt haha.

Ett bra tag kvar till denna form…

mumin2 mumisBilderna är tagna för något år sedan.

2 reaktion på “Att överskatta sig själv

  1. elin

    Ush vad jobbigt när man inser att det inte alls ser lika fint ut som man i din egen hjärna har tänkt sig.. Jag hade en liknande händelse för ett par dagar sedan. Då jag hittade en film på mig o min förra häst, då jag rider (och själv är väldigt nöjd) min bästa vän står dessutom bredvid o säger ”oooh jävlar va snyggt”. Och när jag satte på den där jäkla filmen ville jag sjunka genom jorden, den var verkligen GRÄSLIG, de enda som är fint är att hästen har böjd hals, annars är han både lång, inte framåt för skänkeln och ostabil, jag i min tur ser ut som en hösäck… Hjälp! Jag var tvungen att skicka videon till min kompis o fråga om hon tyckte att allt såg lika fantastiskt ut nu, när vyerna vidgats… o jäklar vad vi garvade 🙂

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *