Kategoriarkiv: Åsikter och tankar

Ska ridning gå ut på bråk?

Det här inlägget skrev jag som gästbloggare hos Hästlycka.se för ett tag sen, tänkte publicera det här också om någon missat!

…………………………

Idag tänkte jag ta upp ett ämne jag stött på många gånger – nämligen ryttare som jagar problem och vill provocera fram protester.

För att ta ett exempel som jag nyss läst om;
En häst tycker det är jobbigt när man ställer för mycket krav och reagerar med att sticka iväg eller lägga av ett antal rejäla bocksprång.
Ryttaren tycker det är en jättebra idé att provocera fram detta och hoppar ivrigt upp och pressar hästen för att den ska brista i psyket så snabbt som möjligt. Hästen får ett utbrott, ryttaren får ett större utbrott och känner att äntligen fick hon, eller han vinna.

Vad ÄR det här för något? Sen när ska ridning gå ut på att bråka? Motsatsen är inte heller rätt, att totalt undvika saker som KAN leda till minsta lilla krångel från någons sida men det finns ju ett mellanting. Att inte pressa någon över sin gräns. För att utvecklas måste man komma nära gränsen, men att pressa långt över den förstör bara för alla. Det finns alltid vägar runt och känner man att man är nära någon bristningsgräns – gör något annat en stund! Ta ett varv i skritt, byt övning eller låt det räcka. Nästa gång kan man förhoppningsvis göra om samma sak man tränat på ännu bättre, och kanske pusha lite, lite till. Lite i taget utan att ta sig vatten över huvudet. Provocerar man fram bråk har man redan förlorat, ridning är ett samspel där TVÅ ska trivas och utvecklas tillsammans. Inte bara en.

De flesta ”bråk” uppstår nog när man överskattar sin egen förmåga, eller envisas med att pressa in en häst i en färdig mall som till exempel hopp eller dressyrhäst – när den egentligen kanske lämpar sig bättre till något annat. Alla hästar har inte mentalitet eller steg för att gå höga klasser i dressyr, och alla har inte mod eller teknik att ta sig över stora hinder. Vissa passar utmärkt som skogsmullar eller trygga barnponnyer och det gäller att hitta rätt häst för sitt ändamål – och efter sin egen förmåga och ambition givetvis.

mumindress2

Har ni också reagerat på detta?

 

Det kom ett brev – om att känna sig ful

Ibland har jag fått mail, läst och tänkt att jag ska svara senare men glömt bort det. Kommer ihåg ett mail som verkligen berörde mig men jag har verkligen inte hittat det för att kunna svara!
Hoppas du som skickat det läser detta, för jag vill verkligen svara dig.
Tjejen mådde dåligt över sitt utseende, hörde negativa kommentarer kring det från sin pappa och var rädd att visa sig för killen hon gillade. En situation hon säkerligen inte är ensam om, och jag vill för det första ge alla som känner så en jättestor KRAM! För det andra vill jag säga detta:

Det är väldigt få som inte känner sig fula någon gång i sitt liv. Bara för att man känner så, betyder det inte att man faktiskt ÄR ful. ALLA har någonting vackert, det gäller bara att hitta något man själv också tycker är fint och vara stolt över det. Jag kan till exempel tycka att ögon kan vara jättefina, men också naglar och nyckelben. När jag ser någon med framträdande nyckelben blir jag lite avis och skulle också vilja ha så – och jag kan lova att varenda person har något andra skulle önska de hade. Försök hitta det du tycker är finast på dig själv, och framhäv det! Tycker du att du har fina ögonfransar, strunta i de där finnarna på hakan och skifta fokus till dina fina ögon. Varför inte slänga på lite extra eyliner och mascara så du verkligen känner ”BAM! Shit vad snygga ögon jag har!”, eller om du gillar dina handleder – ta på dig en tröja med lite kortare ärmar och ta på dig några flashiga armband. Försök tänka på allt det fina du har istället för att fokusera på de delar du inte tycker om lika mycket.
Har någon elaka kommentarer om hur du ser ut kan jag garantera att felet inte ligger hos dig. Det är svårt att komma ifrån om man är utsatt från någon i familjen, andra personer kan man utesluta från sitt liv för det är inga personer man behöver i sin närhet – men försök förstå att det inte är dig det är fel på. Du kanske har någon annan i familjen/släkten du kan anförtro dig åt och som kan agera medlare och tala med den andra personen så det framgår att för dig är det inte ett skämt, och du tycker inte det är roligt någonstans. Så personen som slänger ur sig kommentarer förstår att det faktiskt gör ont att höra och att det inte är önskvärt, för någon.

Är det ett hopplöst fall inom familjen, försök omge dig så mycket du bara kan med vänner och andra som GER energi istället för att ta. Folk som uppskattar dig för den du är och ser allt det fina du har. Alla behöver en stadig grund i sitt liv och omge sig med folk som genuint bryr sig om den man verkligen är. Man har alltid möjligheten att skapa en liten extrafamilj på egen hand där man kan räkna in sina närmaste vänner. 

Angående killen, han umgås ju med dig för att… Du är du! Känn dig inte pressad att göra något du inte känner dig bekväm med, är det rätt person kommer du känna dig trygg i hans närhet. Känner du inte dig trygg kanske han inte är rätt för dig. Men faktum kvarstår att osäkerheten kring ditt utseende nog sätter upp murar i ditt huvud som kanske egentligen inte skulle behövas, tycker han om att vara runt dig är det ju för att han ser dig för den du är, trivs med dig och tycker du är fin. Är man osäker på sitt utseende är man sin egen värsta fiende, och andra ser dig nog inte alls på samma sätt du själv gör.
Jag har själv, som så många andra, skavanker och delar jag tycker mindre om på mig själv. Till exempel avskyr jag min näsa, men försöker att inte stirra mig blind på hur mycket jag ogillar den och istället tittar jag på mina stora bruna ögon och lägger lite extra krut på att framhäva dem. Ju mer man tänker på allt man ogillar desto mer missar man det faktum att det finns något fint, oavsett vad det är, men jag garanterar att även du har något som andra skulle önska!

Ibland behöver man lite hjälp på vägen, det är aldrig fel att prata med någon om sina känslor och få lite guidning hur man ändrar sitt tankesätt – oavsett om det är en vän eller en psykolog. Var inte rädd för att öppna dig och be om hjälp, och som vän till någon som sträcker ut en hand och behöver någon att luta sig på – var inte rädd för att ta din vän i handen och hjälpa denne in på rätt spår!

lamiaaaaaDet tog närmare 23 år innan jag släppte fokus på allt jag ogillade, numera kan jag måla lite extra runt ögonen och fluffa till håret och känna mig fin  – sen struntar jag i om näsan inte är rak eller magen inte är platt.

Avslöjar äntligen mina stora beslut – rakt och ärligt

webrider

När jag startade Webrider.se för ganska precis 2 år sen var det tänkt som en rolig grej. Jag är ingen professionell webbutvecklare och hade knappt någon aning om vad jag höll på med, men såg det som något kul att göra på sidan av och försökte lära mig mer med tidens gång. Så småningom smög sig känslan fram av att det inte längre var lika roligt och började bli mer och mer.. Påfrestande. Att vara ensam ansvarig över sidans utveckling. Att vara personen det är ”upp till” vad som ska ske och att vara den som får ta smällarna på egen hand. Speciellt när man står utan någon egentlig kunskap om ämnet och mest gissar sig fram. Det som började som en rolig grej blev istället ett mörkt moln som växte sig större i takt med bloggare som kom och gick och pressen att hålla det på en bra nivå och vidareutveckla.

Minns att jag pratade med Tyra om detta redan för över ett år sen, men kände ändå mig skyldig att fortsätta med sidan för att inte göra andra besvikna. Jag hade ju ändå startat allt, och kände mig pressad att hålla igång för andras skull trots att jag egentligen inte ville, eller ens hade tid eller ork. Stod med väldigt många hästar i stallet, dålig hälsa, egen blogg och egna projekt med design och webbshop. Jag höll på att köra slut på mig själv och vågade inte avsluta NÅGOT av det jag dragit igång.
Allt jag tänkt på har varit hur andra skulle reagera, om folk skulle bli besvikna eller arga på mig. 

Nu inför 2015 har jag gjort en helomvändning och känner att jag måste se till vad jag själv vill för en gångs skull. Och jag vill inte känna press från andra eller göra något för att jag känner mig tvungen till att göra det. Jag ska nu göra vad jag vill själv och just nu vill jag stå på egna ben, fokusera på min vardag med mina hästar och skola. Må bättre själv, få folk i min närhet att må bättre och lägga tiden som blir över på min egen blogg endast. 

Som ni nog vet har jag t.ex. fått en stor leverans med ridleggings och annat som jag designat men inte ens har visat upp, och jag har ett hundratals produkter hemma som jag från början tänkt spinna vidare på och lägga upp i webbshop, men jag har beslutat mig för att det får vara tills jag har drivet tillbaka. Det spelar ingen roll för mig att sakerna bara ligger tills vidare, den dagen jag känner för att ha en webbshop igen har jag nya produkter att fylla den med.
Förlorar jag pengar på att låta allt ligga? Det är klart, men för mig är pengar inte viktiga jämfört med hälsa och det är inte värt att driva på med saker man egentligen inte vill hålla på med, ibland behöver man vara lite egoistisk och fundera över var ens passion egentligen gömmer sig. 

Jag har nu lagt allt företagande på is och avregistrerat mig som företagare tills vidare.
Det kan låta konstigt med tanke på att jag fått hem så mycket produkter och inte ens vill sälja något just nu – men jag tar beslut för min egen skull nu och jag vill kapa bort så mycket jag bara kan för att göra vad jag känner för och mår bra av just nu. Säger inte att det är för evigt, men det känns bra att pausa allt ett tag och göra det jag tycker är givande och kul – vem vet om mitt driv egentligen ligger inom ett helt annat område? Det är värt att vänta på tills man hittat det!

mumin2
Summa summarum, jag lägger både bloggportal, webbshop och designande på is och ska fokusera på mig själv och vad jag vill. Jag har lärt mig mycket genom dessa år men kommit fram till att när saker slutar vara roligt är det inte värt att fortsätta för pengar eller andras skull, då skiftar jag hellre fokus och försöker ta reda på vad jag egentligen vill. Känns jätteskönt att kunna meddela allt detta, det känns som en sten lättar från bröstet och nu ser jag fram emot att ta reda på vad jag EGENTLIGEN vill hålla på med.
Hoppas ni har förståelse!

Det enda som spelar roll

Varenda gång jag ser ett stjärnfall, klockan står på 00.00 eller jag blåser iväg en ögonfrans önskar jag i princip alltid samma sak.
Jag önskar mig inte rikedom, framgång eller tur i kärlek – jag önskar mig att få vara lycklig.

5lamiaagnes2

Vad lycka egentligen innebär är svårt att definiera, men i min värld spelar ingenting någon roll om man inte är lycklig. Man kan bo i en takvåning, ha en Porsche i garaget och en Rolex på armen – men vad spelar det för roll om man känner sig tom inombords och egentligen önskar sig en liten stuga på landet där man kan ta hand om övergivna katter?
Jag vet inte vad som skulle göra mig genuint lycklig – än. Men jag börjar misstänka att vad jag ansåg vara lycka som 15-åring inte är något jag strävar efter idag.

Lycka för mig just nu är att känna sig lugn, glad, frisk och att alla man bryr sig om mår bra och bryr sig om en tillbaka. Att vakna upp med ett leende och vara nöjd över var man befinner sig och vem man är. Jag tror på att för att lyckas med vad du än tar dig för måste du vara trygg i dig själv och må bra. Det tänkte jag INTE som tonåring kan jag lova.

Fuck this shit

Det känns som en standardgrej att säga vid slutet på varenda år – nästa år blir ett bättre år!
Den här gången menar jag det verkligen. Ungefär 1½ månad har vi kvar på 2014 och det kanske inte var ett år att tänka tillbaka till med glädje men jag har lärt mig något i alla fall.

Jag har lärt mig att jag har rätt att tänka på mig själv. Att det inte fungerar att alltid ställa upp för andra, att lägga energi, tid och till och med pengar för att andra ska ha det bra. Att alltid vara tillgänglig.
Det finns så många som inte förstår att man också är en människa, och förväntar sig att man ska ge och ge gång på gång utan att någonsin ge tillbaka. Att folk på riktigt kan bli sura över att inte t.ex. få gratisgrejer och annat är på riktigt helt sjukt, eller folk som ställer orimliga krav som DU ska göra åt dom utan att få något tillbaka.
De flesta vill ha så mycket som möjligt och själv göra så lite som möjligt, sen finns det ju vi dumma jävlar som aldrig säger ifrån och tar på oss allting utan att reflektera över om det är så det ska vara. 

I slutet på detta år har jag insett att det är inte så konstigt att jag inte vet vad jag vill med mitt liv, vad jag ska satsa på eller vad jag vill bli – jag har varit så fokuserad på att alltid göra andra nöjda att jag glömt bort att jag själv har rätt att ha en åsikt och ta hand om mig själv istället för alla andra.

Innan året är över kommer jag avslöja en del stora beslut som kanske kommer lite som en chock, därför hintar jag om det redan nu så ni inte tror jag fått något sammanbrott när jag väl skriver ut allt haha. Det har pågått länge så ingenting är förhastat. 2015 kommer jag påbörja med en ny inställning, mer lugn och fokus på mig själv. Vad jag vill göra i framtiden, jobba eller plugga, och till och med vad jag gör 2015 tror jag kommer naturligt när jag slutat lägga energi på att tillfredsställa andra.

Ni är säkert många fler som hamnat i liknande situationer, det är jobbigt att inse vad som skett men när man lägger svart på vitt förstår man att det gått för långt och man FÅR säga nej och tänka på sig själv. Det är ju ett orimligt krav av dig själv att låta andra ha orimliga krav på dig. Does that make sense?

fthis

Förbered dig själv resten av 2014 på att klockan 00.00 den 31 December kasta dig in i ett nytt år där du låter dig själv ha huvudrollen. Allt som tagit mer energi än det gett, släpp det! Alla som sårat dig, släpp det. Allt du trodde du ville men egentligen inte vill, släpp det. Gör något helt nytt, kärleksbomba alla du bryr dig om och ge dig själv en stor kram innan du lägger dig på kvällarna.
Nästa år blir ett bra år!

Var vaknar du upp imorgon? Du bestämmer!

Egentligen är de flesta av oss alldeles för rädda för att våga oss på något nytt. Man brukar väl säga att om man inte är nöjd med sitt liv eller vardag – ändra något! Önskar det vore så enkelt som det låter. Läser Karins blogg om hennes nya liv i London, hon sålde häst, slutade jobb, la ner sitt företag och lämnade Sverige – med resultat att hon aldrig varit gladare. All gammal trygghet försvann och saker blev faktiskt bättre än någonsin.

Jag känner mig lite dum som fortfarande bor kvar i samma stad med liknande vardag år efter år, jag mår inte bra i perioder och jag är inte nöjd med mitt liv så att göra en stor förändring känns välbehövligt. I mitt huvud har jag ändå gjort en hel del prioriteringar och förändringar det senaste året, har insett att jag behöver ta hand om mig själv och slutat göra saker ”bara för att” men jag skulle nog också behöva vända upp och ner på livet och testa något helt annat, helst i en helt ny stad också. En STOR förändring!

Har inga direkta planer på äventyr jag skulle vilja uppleva, vissa backpackar i Indien, andra pluggar i London eller besöker varenda stat i USA. Fan. Varför har inte jag högtflygande drömmar och slänger vardagen i Norrland i papperskorgen? Vad ska jag hitta på? Ska jag låsa in mig i ett rum tills jag kommit på något spännande att göra? Varför kommer inte idéerna naturligt?

lamiaDrömde inatt (eller ja, somnade 7 så i morse..) att jag kapade mitt långa brunsvarta hår och gjorde det ljust. Till och med i mina drömmar vill jag ha en förändring, haha.

417769_10150619772081189_1893749403_n 427220_10150619755761189_1196293645_n

Om du hade möjlighet och mod att släppa ALLT som tidigare varit vardag – och redan imorgon påbörja något nytt – ett jobb, en resa, en dröm – VAR befinner du dig imorgon?