Kategoriarkiv: Åsikter och tankar

Inspirerad

Förra veckan började skolan igen. Läser 2 ämnen för tillfället plus att jag har lite restuppgifter från förra terminen att lämna in. Var så nervös första dagen att jag höll på att vända i dörren, men så fort jag kom in kändes allt bra. Grupperna är mycket mer avslappnade än förra terminen och jag har redan känt ”fan vilken cool människa!” gällande flera personer. Till exempel var det en kille som ville ha ett specifikt jobb och gick dit utan utbildning, knackade på i 2 veckor tills dom gick med på att lära upp honom – och där stannade han ett år helt gratis bara för att lära sig. Jag vill göra samma sak! Blir lite svårt när jag inte vet exakt vad jag vill göra så jag håller mig nog i skolan ett tag till tills jag vet mer.

I alla fall, efter ett långt skoluppehåll hade jag glömt bort vilken salig blandning av människor man stöter på. Speciellt på Komvux, där finns verkligen människor i alla åldrar, med alla möjliga bakgrunder och erfarenheter.

Det är rätt intressant att höra VARFÖR vissa pluggar, inför vilken utbildning eller jobb – eller ”bara” för slutbetyg. Man får en hel del inspiration inför framtiden!

IMG_1538.JPG
Mike en tidig morgon. Så här ser det ut varenda gång jag startar datorn och dricker kaffe då jag klivit upp. Morgontrött katt eller vad?

Ska ridning gå ut på bråk?

Det här inlägget skrev jag som gästbloggare hos Hästlycka.se för ett tag sen, tänkte publicera det här också om någon missat!

…………………………

Idag tänkte jag ta upp ett ämne jag stött på många gånger – nämligen ryttare som jagar problem och vill provocera fram protester.

För att ta ett exempel som jag nyss läst om;
En häst tycker det är jobbigt när man ställer för mycket krav och reagerar med att sticka iväg eller lägga av ett antal rejäla bocksprång.
Ryttaren tycker det är en jättebra idé att provocera fram detta och hoppar ivrigt upp och pressar hästen för att den ska brista i psyket så snabbt som möjligt. Hästen får ett utbrott, ryttaren får ett större utbrott och känner att äntligen fick hon, eller han vinna.

Vad ÄR det här för något? Sen när ska ridning gå ut på att bråka? Motsatsen är inte heller rätt, att totalt undvika saker som KAN leda till minsta lilla krångel från någons sida men det finns ju ett mellanting. Att inte pressa någon över sin gräns. För att utvecklas måste man komma nära gränsen, men att pressa långt över den förstör bara för alla. Det finns alltid vägar runt och känner man att man är nära någon bristningsgräns – gör något annat en stund! Ta ett varv i skritt, byt övning eller låt det räcka. Nästa gång kan man förhoppningsvis göra om samma sak man tränat på ännu bättre, och kanske pusha lite, lite till. Lite i taget utan att ta sig vatten över huvudet. Provocerar man fram bråk har man redan förlorat, ridning är ett samspel där TVÅ ska trivas och utvecklas tillsammans. Inte bara en.

De flesta ”bråk” uppstår nog när man överskattar sin egen förmåga, eller envisas med att pressa in en häst i en färdig mall som till exempel hopp eller dressyrhäst – när den egentligen kanske lämpar sig bättre till något annat. Alla hästar har inte mentalitet eller steg för att gå höga klasser i dressyr, och alla har inte mod eller teknik att ta sig över stora hinder. Vissa passar utmärkt som skogsmullar eller trygga barnponnyer och det gäller att hitta rätt häst för sitt ändamål – och efter sin egen förmåga och ambition givetvis.

mumindress2

Har ni också reagerat på detta?

 

Det kom ett brev – om att känna sig ful

Ibland har jag fått mail, läst och tänkt att jag ska svara senare men glömt bort det. Kommer ihåg ett mail som verkligen berörde mig men jag har verkligen inte hittat det för att kunna svara!
Hoppas du som skickat det läser detta, för jag vill verkligen svara dig.
Tjejen mådde dåligt över sitt utseende, hörde negativa kommentarer kring det från sin pappa och var rädd att visa sig för killen hon gillade. En situation hon säkerligen inte är ensam om, och jag vill för det första ge alla som känner så en jättestor KRAM! För det andra vill jag säga detta:

Det är väldigt få som inte känner sig fula någon gång i sitt liv. Bara för att man känner så, betyder det inte att man faktiskt ÄR ful. ALLA har någonting vackert, det gäller bara att hitta något man själv också tycker är fint och vara stolt över det. Jag kan till exempel tycka att ögon kan vara jättefina, men också naglar och nyckelben. När jag ser någon med framträdande nyckelben blir jag lite avis och skulle också vilja ha så – och jag kan lova att varenda person har något andra skulle önska de hade. Försök hitta det du tycker är finast på dig själv, och framhäv det! Tycker du att du har fina ögonfransar, strunta i de där finnarna på hakan och skifta fokus till dina fina ögon. Varför inte slänga på lite extra eyliner och mascara så du verkligen känner ”BAM! Shit vad snygga ögon jag har!”, eller om du gillar dina handleder – ta på dig en tröja med lite kortare ärmar och ta på dig några flashiga armband. Försök tänka på allt det fina du har istället för att fokusera på de delar du inte tycker om lika mycket.
Har någon elaka kommentarer om hur du ser ut kan jag garantera att felet inte ligger hos dig. Det är svårt att komma ifrån om man är utsatt från någon i familjen, andra personer kan man utesluta från sitt liv för det är inga personer man behöver i sin närhet – men försök förstå att det inte är dig det är fel på. Du kanske har någon annan i familjen/släkten du kan anförtro dig åt och som kan agera medlare och tala med den andra personen så det framgår att för dig är det inte ett skämt, och du tycker inte det är roligt någonstans. Så personen som slänger ur sig kommentarer förstår att det faktiskt gör ont att höra och att det inte är önskvärt, för någon.

Är det ett hopplöst fall inom familjen, försök omge dig så mycket du bara kan med vänner och andra som GER energi istället för att ta. Folk som uppskattar dig för den du är och ser allt det fina du har. Alla behöver en stadig grund i sitt liv och omge sig med folk som genuint bryr sig om den man verkligen är. Man har alltid möjligheten att skapa en liten extrafamilj på egen hand där man kan räkna in sina närmaste vänner. 

Angående killen, han umgås ju med dig för att… Du är du! Känn dig inte pressad att göra något du inte känner dig bekväm med, är det rätt person kommer du känna dig trygg i hans närhet. Känner du inte dig trygg kanske han inte är rätt för dig. Men faktum kvarstår att osäkerheten kring ditt utseende nog sätter upp murar i ditt huvud som kanske egentligen inte skulle behövas, tycker han om att vara runt dig är det ju för att han ser dig för den du är, trivs med dig och tycker du är fin. Är man osäker på sitt utseende är man sin egen värsta fiende, och andra ser dig nog inte alls på samma sätt du själv gör.
Jag har själv, som så många andra, skavanker och delar jag tycker mindre om på mig själv. Till exempel avskyr jag min näsa, men försöker att inte stirra mig blind på hur mycket jag ogillar den och istället tittar jag på mina stora bruna ögon och lägger lite extra krut på att framhäva dem. Ju mer man tänker på allt man ogillar desto mer missar man det faktum att det finns något fint, oavsett vad det är, men jag garanterar att även du har något som andra skulle önska!

Ibland behöver man lite hjälp på vägen, det är aldrig fel att prata med någon om sina känslor och få lite guidning hur man ändrar sitt tankesätt – oavsett om det är en vän eller en psykolog. Var inte rädd för att öppna dig och be om hjälp, och som vän till någon som sträcker ut en hand och behöver någon att luta sig på – var inte rädd för att ta din vän i handen och hjälpa denne in på rätt spår!

lamiaaaaaDet tog närmare 23 år innan jag släppte fokus på allt jag ogillade, numera kan jag måla lite extra runt ögonen och fluffa till håret och känna mig fin  – sen struntar jag i om näsan inte är rak eller magen inte är platt.

Avslöjar äntligen mina stora beslut – rakt och ärligt

webrider

När jag startade Webrider.se för ganska precis 2 år sen var det tänkt som en rolig grej. Jag är ingen professionell webbutvecklare och hade knappt någon aning om vad jag höll på med, men såg det som något kul att göra på sidan av och försökte lära mig mer med tidens gång. Så småningom smög sig känslan fram av att det inte längre var lika roligt och började bli mer och mer.. Påfrestande. Att vara ensam ansvarig över sidans utveckling. Att vara personen det är ”upp till” vad som ska ske och att vara den som får ta smällarna på egen hand. Speciellt när man står utan någon egentlig kunskap om ämnet och mest gissar sig fram. Det som började som en rolig grej blev istället ett mörkt moln som växte sig större i takt med bloggare som kom och gick och pressen att hålla det på en bra nivå och vidareutveckla.

Minns att jag pratade med Tyra om detta redan för över ett år sen, men kände ändå mig skyldig att fortsätta med sidan för att inte göra andra besvikna. Jag hade ju ändå startat allt, och kände mig pressad att hålla igång för andras skull trots att jag egentligen inte ville, eller ens hade tid eller ork. Stod med väldigt många hästar i stallet, dålig hälsa, egen blogg och egna projekt med design och webbshop. Jag höll på att köra slut på mig själv och vågade inte avsluta NÅGOT av det jag dragit igång.
Allt jag tänkt på har varit hur andra skulle reagera, om folk skulle bli besvikna eller arga på mig. 

Nu inför 2015 har jag gjort en helomvändning och känner att jag måste se till vad jag själv vill för en gångs skull. Och jag vill inte känna press från andra eller göra något för att jag känner mig tvungen till att göra det. Jag ska nu göra vad jag vill själv och just nu vill jag stå på egna ben, fokusera på min vardag med mina hästar och skola. Må bättre själv, få folk i min närhet att må bättre och lägga tiden som blir över på min egen blogg endast. 

Som ni nog vet har jag t.ex. fått en stor leverans med ridleggings och annat som jag designat men inte ens har visat upp, och jag har ett hundratals produkter hemma som jag från början tänkt spinna vidare på och lägga upp i webbshop, men jag har beslutat mig för att det får vara tills jag har drivet tillbaka. Det spelar ingen roll för mig att sakerna bara ligger tills vidare, den dagen jag känner för att ha en webbshop igen har jag nya produkter att fylla den med.
Förlorar jag pengar på att låta allt ligga? Det är klart, men för mig är pengar inte viktiga jämfört med hälsa och det är inte värt att driva på med saker man egentligen inte vill hålla på med, ibland behöver man vara lite egoistisk och fundera över var ens passion egentligen gömmer sig. 

Jag har nu lagt allt företagande på is och avregistrerat mig som företagare tills vidare.
Det kan låta konstigt med tanke på att jag fått hem så mycket produkter och inte ens vill sälja något just nu – men jag tar beslut för min egen skull nu och jag vill kapa bort så mycket jag bara kan för att göra vad jag känner för och mår bra av just nu. Säger inte att det är för evigt, men det känns bra att pausa allt ett tag och göra det jag tycker är givande och kul – vem vet om mitt driv egentligen ligger inom ett helt annat område? Det är värt att vänta på tills man hittat det!

mumin2
Summa summarum, jag lägger både bloggportal, webbshop och designande på is och ska fokusera på mig själv och vad jag vill. Jag har lärt mig mycket genom dessa år men kommit fram till att när saker slutar vara roligt är det inte värt att fortsätta för pengar eller andras skull, då skiftar jag hellre fokus och försöker ta reda på vad jag egentligen vill. Känns jätteskönt att kunna meddela allt detta, det känns som en sten lättar från bröstet och nu ser jag fram emot att ta reda på vad jag EGENTLIGEN vill hålla på med.
Hoppas ni har förståelse!

Det enda som spelar roll

Varenda gång jag ser ett stjärnfall, klockan står på 00.00 eller jag blåser iväg en ögonfrans önskar jag i princip alltid samma sak.
Jag önskar mig inte rikedom, framgång eller tur i kärlek – jag önskar mig att få vara lycklig.

5lamiaagnes2

Vad lycka egentligen innebär är svårt att definiera, men i min värld spelar ingenting någon roll om man inte är lycklig. Man kan bo i en takvåning, ha en Porsche i garaget och en Rolex på armen – men vad spelar det för roll om man känner sig tom inombords och egentligen önskar sig en liten stuga på landet där man kan ta hand om övergivna katter?
Jag vet inte vad som skulle göra mig genuint lycklig – än. Men jag börjar misstänka att vad jag ansåg vara lycka som 15-åring inte är något jag strävar efter idag.

Lycka för mig just nu är att känna sig lugn, glad, frisk och att alla man bryr sig om mår bra och bryr sig om en tillbaka. Att vakna upp med ett leende och vara nöjd över var man befinner sig och vem man är. Jag tror på att för att lyckas med vad du än tar dig för måste du vara trygg i dig själv och må bra. Det tänkte jag INTE som tonåring kan jag lova.