Kategoriarkiv: Hästrelaterat

Ska ridning gå ut på bråk?

Det här inlägget skrev jag som gästbloggare hos Hästlycka.se för ett tag sen, tänkte publicera det här också om någon missat!

…………………………

Idag tänkte jag ta upp ett ämne jag stött på många gånger – nämligen ryttare som jagar problem och vill provocera fram protester.

För att ta ett exempel som jag nyss läst om;
En häst tycker det är jobbigt när man ställer för mycket krav och reagerar med att sticka iväg eller lägga av ett antal rejäla bocksprång.
Ryttaren tycker det är en jättebra idé att provocera fram detta och hoppar ivrigt upp och pressar hästen för att den ska brista i psyket så snabbt som möjligt. Hästen får ett utbrott, ryttaren får ett större utbrott och känner att äntligen fick hon, eller han vinna.

Vad ÄR det här för något? Sen när ska ridning gå ut på att bråka? Motsatsen är inte heller rätt, att totalt undvika saker som KAN leda till minsta lilla krångel från någons sida men det finns ju ett mellanting. Att inte pressa någon över sin gräns. För att utvecklas måste man komma nära gränsen, men att pressa långt över den förstör bara för alla. Det finns alltid vägar runt och känner man att man är nära någon bristningsgräns – gör något annat en stund! Ta ett varv i skritt, byt övning eller låt det räcka. Nästa gång kan man förhoppningsvis göra om samma sak man tränat på ännu bättre, och kanske pusha lite, lite till. Lite i taget utan att ta sig vatten över huvudet. Provocerar man fram bråk har man redan förlorat, ridning är ett samspel där TVÅ ska trivas och utvecklas tillsammans. Inte bara en.

De flesta ”bråk” uppstår nog när man överskattar sin egen förmåga, eller envisas med att pressa in en häst i en färdig mall som till exempel hopp eller dressyrhäst – när den egentligen kanske lämpar sig bättre till något annat. Alla hästar har inte mentalitet eller steg för att gå höga klasser i dressyr, och alla har inte mod eller teknik att ta sig över stora hinder. Vissa passar utmärkt som skogsmullar eller trygga barnponnyer och det gäller att hitta rätt häst för sitt ändamål – och efter sin egen förmåga och ambition givetvis.

mumindress2

Har ni också reagerat på detta?

 

Det här är rätt sjukt

Varenda vinter händer detta. Mumins kroppsdelar som är täckta mestadels av täcke håller sig ”normalhåriga”, men allt som sticker ut… Blir lurvigare än den lurvigaste shetlandsponnyn. Över hela halsen, benen och magen ser han bokstavligen ut som en BJÖRN i pälsen. Tack vare det jättelånga håret på magen ser han dessutom jättetjock ut, inte för att jag påstår han är i speciellt sportig form men det här gör ingenting gott för hans figur haha.

mumi2
Så här ser resten av hans kropp ut, som täcks av täcken:
mumi

Ser knappt ut som samma häst!

När han börjar fälla tar det sååååå länge innan all vinterpäls är borta, i år funderar jag på att klippa honom när det blir varmare ute. Han är dessutom känslig i huden och blir jättegrinig då han fäller så det känns skonsammast för alla att slippa den långa fällningsperioden. När 180cm jättehäst ska fälla så tjock vinterpäls, då tar det ett bra tag.

klipp
I så fall blir det klippningen till vänster på denna bild, men givetvis tusen gånger fulare. Det är ju jag som ska göra det och det har visat sig tidigare att min starka sida visst inte låg i att klippa något levande, djur eller människor.

Vattenhinksvältare

Har ni också hästar som häller ut vattenhinkarna dag efter dag? Hemma hos oss är Mumin den värsta, har testat både det ena och det andra för att slippa vattenbad i boxen och nu har han en jättestor balja som han faktiskt låter vara – IBLAND. Innan han fick den testade jag att släpa in ett bildäck som jag ställe hinken i. Tänkte att då skulle hinken stå stadigt på plats men… Tydligen var däcket också roligt att släpa omkring och leka med så varken hink eller däck var på plats länge. Suck, barn.

hink

Nervös vid tävling del 2

Då går vi över till orsak nummer 2 varför tävlingar kan göra en nervös – att man är nervös för själva ritten. Att man ramlar av, gör något fel eller det helt enkelt bara går skitdåligt.

Jag förutsätter att när man åker på tävling kan man hoppa samma höjd hemma utan problem och känner sig trygg med det, så varför blir man då så nervös när man väl ska göra samma sak på tävling?

Att det finns mycket folk som ser på kan vara ganska läskigt. Men du och din häst är ju trots allt trygga tillsammans, ha det i åtanke när du går in på tävlingsplatsen. Ni vet ju vad ni ska göra inne på  banan – koncentrera dig på hästen, varenda galoppsprång, var nästa hinder står och så vidare och försök stänga av alla tankar om vem som tittar. Det är bara du och hästen nu.

Händer något oväntat som att hästen tvärnitar eller du får lov att lägga en volt – få inte panik utan ta några djupa andetag och gör en ny anridning. Misstag händer alla och det är aldrig något man ska ta med sig hem i minnet och må dåligt över. De flesta som tävlar har någon gång haft dåliga resultat, ramlat av eller blivit utesluten. Man får ta det för vad det är och tänka att det inte är blodigt allvar. Vi tävlar väl för vår egen skull för att utvecklas o bli bättre? Det ska vara kul! Känns allt riktigt dåligt efter några språng kan man ju dessutom utgå och ladda om batterierna till nästa gång och få en bättre känsla då.

Jag tror nyckeln till att kunna tävla avslappnat är att lära sig fokusera på rätt saker. För att komma dit finns det många vägar, att ”se” ritten framför sig (mentalt) och att det går bra innan man ska rida, att varva ner och t.ex. lyssna på musik en stund eller att helt enkelt tvinga sig att stänga av nervositetskänslor för att inte göra hästen spänd. Vad som än fungerar, testa dig fram! Jag kan vara spänd eller nervös för att befinna mig på tävlingsplatser men sekunden jag sätter mig på en häst försvinner det. Har egentligen aldrig haft nervositetsproblem för själva ritterna men för mig fungerar det bra att bara fokusera på hästen och banan, ingenting runt om. Och att se det som en rolig grej, det ska ju trots allt vara kul och inte en tävling på liv och död! Ibland går allt super och ibland lite sämre, men ser man det som en kul grej kan man bara skaka av sig sämre rundor och ta nya tag till nästa gång.

failSom sagt, vi alla har haft våra sämre tävlingsstunder…

ubbe130….Men också bättre!

Nervös vid tävling?

IMG_0515.PNG

Som jag ser det finns det 2 orsaker varför tävlingsplatser kan vara psykiskt påfrestande;

Nummer 1: Det sociala. Att vara bland mycket folk, stressen med att passa starttider, hålla koll på sig själv, hästen och allt runt omkring.
Nummer 2: Nervositet för själva ridningen och resultat.

Tänkte dela med mig av mina tankar kring detta i 2 olika inlägg.

Om vi börjar med problem nummer 1 känner jag igen mig mycket väl. För mig är det jobbigt att vara bland mycket folk och det gör mig väldigt stressad, tills sekunden jag sitter på en häst och glömmer allt annat. Jag tror det är en träningssak, ju fler tävlingar man tar sig ut på desto lättare kommer det kännas. Ha med dig någon som kan hjälpa dig, till exempel någon som gör i ordning hästen medan du går banan. Ta bort så mycket stressmoment som möjligt så du kan fokusera på DITT jobb – att lära dig banan och att rida. Försök släppa allt annat och tänk inte så mycket på vad alla andra gör, när du har en stund över är det inte fel att sätta sig med en kaffekopp i ett hörn och bara andas.
Tänk på varför DU är där – för att starta med din häst och ha roligt tillsammans som ekipage. Det är vad du ska fokusera på. Det finns inga krav på att man måste springa omkring och vara social med allt och alla och man är inte otrevlig för att man håller sig lite för sig själv, speciellt om man har vissa svårigheter. Blir man stressad eller får panik, ha en vattenflaska med dig och sätt dig i bilen en stund och bara andas. Nollställ hjärnan, pusta ut och återfå ditt fokus – det är ingen katastrof! Alla har vi våra egenheter. Tänk vad nöjd och stolt du kommer känna dig efter tävlingsdagen, oavsett resultat har du pressat dig själv och kanske plussat på lite i ditt ”modighetsförråd”. Du klarade av något du tyckte var jobbigt, och nästa gång kanske det går lite, lite lättare.

Mina råd är alltså att ha någon man känner med sig som kan hjälpa till, att fokusera på vad man själv har för uppgift och inte tänka så mycket på vad som händer runt omkring. Ta bort så mycket stressmoment som möjligt så du bara går banan, rider fram och gör din tävlingsritt. Glöm inte att klappa dig själv efteråt och känn dig stolt oavsett vad resultatet blev!