Kategoriarkiv: Allmänt och vardagligt

Preliminärt avslag – Tack igen, Norrlands universitetssjukhus!

Denna helg har varit fruktansvärd. Jag skrevs ut samma dag som sjukhuset skulle stängas för semester och under den perioden hade sjukhuset en 400% högre belastning än tidigare sedan någon månad tillbaka.
Kände ofta att man hastade igenom mitt fall, inte själva operationen men med dokumentation, information och liknande. Vid utskrivningen kollade man snabbt att jag såg rak ut och att såret läkte som det skulle, vilket det såg ut att göra. Däremot fick jag ingen information om vad jag kunde förvänta mig den kommande tiden som t.ex.
– Vilka komplikationer kan förekomma? Vad bör jag vara uppmärksam på?
– Hur aktiv kan jag vara och i vilken takt kan jag trappa upp?
– Vad kan jag egentligen förvänta mig kommande månader, hur ska det kännas och utvecklas?

Jag visste ingenting. Det jag fått veta NU är att jag ska fortsätta ha nackkrage under 6 månader, och jag får inte belasta axlar/nacke någonting. Inte två kilo, inte ett, jag ska inte lyfta någonting. Eftersom jag inte vetat om detta hade jag överbelastat kroppen och gjort alla fel man kunnat, så jag har haft en riktigt jobbig helg med kraftiga smärtor trots höjda doser smärtstillande.

I alla fall, dagens nyhet är att jag fått preliminärt avslag på min ansökan om ersättning för magnetröntgen i London. Trots att ansökan godkänns för de flesta andra numera och Försäkringskassan gått ut med riktlinjer om att undersökningen är godkänd och ska ersättas.

Varför fick då jag avslag?

Vid ansökan om ersättning för undersökning/vård inom EU ska Försäkringskassan alltid tillfråga en sakkunnig inom patientens landsting som rutin, för att undersöka om den typen av undersökning erbjuds inom landstinget så man kan beräkna vilken ersättningsnivå som gäller. Då jag sökte ersättning för den upprätta magnetröntgen i London har jag fått ett preliminärt avslag då Neurologkliniken i Umeå blev tillfrågade som sakkunniga från Försäkringskassan och nekade till att undersökningen skulle vara relevant eller metoden validerad. Patienter från andra landsting ersätts för samma undersökning, enligt Försäkringskassans egna riktlinjer framgår att denna typ av röntgen ger tillräcklig information för vidare utredning och behandling och ersättning ska beviljas – och på Sahlgrenska har man precis köpt in en upprätt röntgen då den bevisligen ger den informationen som behövs för att utreda skador och man insett att både vid röntgen och MRI under belastning (stående/sittande) får man ett mer rättvisande resultat än den traditionella då man ligger ner.

Mitt avslag beror enbart på Neurologklinikens kommentarer, i mina journaler framgår det att INNAN jag åkte till London stöttade de undersökningen och skulle komplettera med övrig röntgen (för bl.a. kärl). EFTER de fått resultaten ville de inte hantera mitt fall alls och jag var inte välkommen som patient längre. Så deras svar till Försäkringskassan var att nej, denna undersökning är inte godkänd – och de svarade nej på om undersökningen (upprätt magnetröntgen) förekommer inom landstinget – trots att Norrlandskliniken i många år haft en upprätt magnetröntgen som använts enligt vetenskaplig evidens, men som inte kunnat ta bilder på just nacken.

Ibland tror jag allt är ett dåligt skämt, men de verkar vara seriösa. Trots att man erkänt att man saknar kunskap totalt kring mina skador ska jag inte få hjälp från något annat håll och man anser ändå att man kan uttala sig om mitt fall och neka allt som skulle varit en hjälp för mig på något vis. De lämnade även en kommentar om att deras rekommendation istället var fysioterapi, jag undrar bara varför de aldrig gjort det under hela tiden jag varit patient där?
Fysioterapi har jag dessutom behandlats med i över 10 år, men trots det hade inte nacklederna eller halsvenen ”lagat sig” och en kota var ändå intryckt i hjärnstammen.

Senaste åren har jag dessutom gått flitigt hos naprapat, osteopat och även akupunktur FÖRUTOM fysioterapin då jag inte vetat vad felet i nacken varit – men ingenting har hjälpt, kraniet sjönk ändå ner över ryggraden och kotorna gled mer och mer ur sina positioner. Sista månaderna innan operationen var jag ett kolli som bara kunde ligga i ett mörkt rum med öronproppar och ispåsar runt huvud/nacke och inte kunde se något på ena ögat eller formulera en mening rätt varken i tanken eller i tal, men nej.



Enligt Umeås neurologer var jag en ung, frisk tjej som inte skulle undersökas eller få vård i Umeå, Sverige eller övriga världen. Som att jag frivilligt vid inte ens fyllda 30 ville se livet gå vidare utanför mitt fönster utan att jag ens kunde äta eller ta mig till badrummet själv, totalt isolerad från familj och vänner utan möjlighet att ta mig hemifrån. De har verkligen motarbetat mig från första sekund och när jag såg vilka Försäkringskassan tillfrågat som sakkunniga förstod jag direkt att någon ersättning kunde jag se mig om i stjärnorna efter.

Totalkaos

Internet på min dator är inte det enda jag saknar, har inte ens enkla saker som strumpor och jag har ingen aning var det finns någon hårborste. Är mitt i en flytt och kör runt med bilen proppfull av flyttlådor och påsar – det känns som att hela mitt liv är inpackat och på hjul och jag hittar ingenting jag behöver.
Förra året skedde mycket förändringar. Jag sa upp mig på jobbet, sålde radhuset jag bodde i och flyttade in hos min pojkvän. Kände aldrig att VI bodde där utan mer att jag var en inneboende, förmodligen eftersom jag flyttade in där han redan bodde och jag kanske inte hade valt att bo där om det fanns fler lägenheter att välja mellan. Har t.ex aldrig velat bo i markplan. Jag ville bo någonstans där vi flyttar in tillsammans.

Nu är lägenhet i stan inköpt (trivs bäst i och kring centrum), nyckeln överlämnas på torsdag och själva flytten vet jag vad jag kan förvänta mig av – men största delen av allt annat känns väldigt, väldigt oklart. Allt jag önskar är ett lugn i vardagen. Och typ… en säng. Har inte ens en säng att ställa in om 2 dagar, får nästan panik över det – måste ha en jättemjuk säng för att inte bli helt skev i kroppen och det är riktigt svårt att hitta. Har tagit en runda på möbelaffärer tidigare idag men blev knappast klokare av alla valmöjligheter.

Hoppas ha hittat lugnet snart igen, stora förändringar är alltid jobbigt till en början.


Vissa har en walk in closet, jag har en rullande garderob!

Riktigt, riktigt arg

Igår var medryttarna ute och red Bora och Dante längs landsvägen. Att alla bilförare inte visar hänsyn är nog alla redan medvetna om, men det finns ju de som är av den värre typen och inte bryr sig om någon blir skadad. Vi har en sån som bor i byn brevid och inte bara är känd för att jaga/preja hästar av vägen, han har till och med gått så långt att han KÖRT PÅ ett ekipage tidigare.

Tjejerna mötte först en bil som saktade ner vid mötet så de kunde gå förbi, då kommer en annan bil i full fart och KÖR OM den stillastående bilen i full fart när hästarna är framför mitt på vägen – Bora blir rädd och reser sig och snurrar runt och föraren försöker fortsätta köra MOT hästen som är framför bilen, öppnar rutan och skriker att de ska av vägen, det är hans väg (what?), han har rätt att köra 70 och en hel del mindre fina ord. Tjejerna försökte flera gånger skrika att han måste stanna, någon kommer skada sig, men neeeej han fortsatte bara trots att en ung tjej sitter på en häst som har panik och står på bakbenen centimeter från motorhuven. När Bora kastade sig åt sidan fräste han sen vidare i full fart och det var bara ren tur att hon inte snurrade runt eller kastade sig åt andra hållet, då hade de blivit påkörda.

BLIR.SÅ.FÖRBANNAD! Man behöver inte tycka om hästar, eller ens andra människor, men att utsätta andra för fara enbart av sin egen bitterhet är bara sjukt. När någon dessutom varit väldigt tydlig med att ”min häst har panik, snälla stanna vi kommer skada oss” – då är det medvetet om man fortsätter försöka preja ekipaget.
När jag var liten och hade ponny på ridklubben i närheten fick vi ”småtjejer” inte rida ut längs vägarna på grund av att vi kunde möta denna person och han var välkänd för att jaga/preja hästar av vägen med både bil och traktor. 18 ÅR SENARE(!!) är läget precis likadant. Otaliga anmälningar, ingen förändring.
Nu blir det i alla fall en till anmälan, försöker hitta personerna som satt i den stillastående bilen och bevittnade allt för att få så många ögon som möjligt till händelsen så vi får se hur det går. Förstår faktiskt inte hur man kan utsätta så många för fara genom åren och fortfarande kunna hålla på likadant (och ens ha kvar körkortet?) – någon gång måste det få ett slut innan någon fler blir påkörd…
Byavägen där det inte finns alltför många ställen att ta sig av vägen under vintern

Kunde varit fredagen den 13

…Men jag vet att det bara är torsdag. Hatar när allt dåligt händer på en gång, hela veckan har varit riktigt dålig så jag har hållt mig från datorn och tagit det lugnt. Ska få järninfusioner snart så jag hoppas det blir bättre. Något som är bra med storhelger är att det kan vara en vändpunkt, så nästa vecka förväntar jag mig något helt annat från och med måndag! På torsdag blir det tillgång till nya lägenheten och det känns jätteskönt att bli stadsbo igen. Inte för att jag är i stan speciellt ofta eller har haft långt dit (en bro och älven mellan…) men det känns rätt. En helt tom lägenhet som man får göra till ett hem. Senaste åren har jag jobbat med heminredning på både Ikea och Royal Design men jag har trots det inte samlat på mig speciellt mycket prylar och har nu fått för mig att jag ska BYGGA lite allt möjligt som hyllor och klädhängare så jag har köpt lite träpinnar, läderband m.m som vi får se vad det blir av. Jag har många gånger trott att jag är bra på att bygga saker, gjorde en bänk utanför stallet för något år sen som jag målade och den såg jättefin ut – problemet var bara att när man suttit på den några gånger brakade den ihop så jag har en del att lära om stabilitet haha. Har väl inget speciellt att dela med mig av idag så slänger bara upp lite bilder från senaste mini-roadtripen så är jag tillbaka snart igen.

Bilder från Tallbergsbroarna, tagna för några veckor sen.

Och om det är någon fler som inte har en bra dag, hoppas denna bild kan göra skillnad…

Hej, det var ett tag sen!

Känns konstigt att vara här inne igen efter nästan 2 års tystnad. Jag som älskade att skriva ner allt vad jag tyckte och tänkte och hade bloggen som en plattform för att ventilera vad som pågick i mitt huvud. Så mycket har hänt under den här tiden och sist jag var inne här och skrev var det inte så bra med min hälsa. Jag mådde sämre och sämre och hoppade mellan olika vårdcentraler för att få veta vad felet var – väntade på att man skulle hitta felet så jag kunde bli botad och må bra igen. Efter många turer stötte jag på en sjukgymnast som kopplade symptomen till en sjukdom hon själv hade och blev skickad för utredningar. Det visade sig att hon hade rätt och oavsett hur många läkare som konstaterade att det var det jag hade kunde jag inte acceptera det alls. Det kan jag fortfarande inte idag och på något sätt inbillar jag mig att de har fel och att jag kommer bli frisk en dag, vilket inte är så hälsosamt egentligen men en vacker dag kanske jag bearbetat det och kommit till någon slags acceptans.

I alla fall, det är en stor del av varför jag gått lite under jorden. Jag slutade rida och tävla och kände att jag inte hade speciellt mycket att skriva om i och med att jag nischat min blogg som främst en hästblogg.

Nu har jag tänkt vara inne här lite oftare och skriva främst för min egen skull, jag trivs ju trots allt med att få ner mina tankar i ord och det är nästan som terapi att få skriva när man kanske inte alltid har så lätt att prata om vad man känner. Har börjat få vardagen att fungera bättre igen, rider en hel del och ska förhoppningsvis ta mig ut och tävla/träna igen inom en snar framtid, flyttar in till stan om en månad med min sambo (förlovade är vi också, det är också något stort som hänt sen sist!) så jag känner mig peppad på lite av en nystart.

Dante har jag kvar och han blir 6 år snart.

Vill också börja läsa lite bloggar själv igen, så om du vill ha en extra läsare kan du ju kommentera med din bloggadress så kan jag titta in! 🙂