Kategoriarkiv: Allmänt och vardagligt

Totalkaos

Internet på min dator är inte det enda jag saknar, har inte ens enkla saker som strumpor och jag har ingen aning var det finns någon hårborste. Är mitt i en flytt och kör runt med bilen proppfull av flyttlådor och påsar – det känns som att hela mitt liv är inpackat och på hjul och jag hittar ingenting jag behöver.
Förra året skedde mycket förändringar. Jag sa upp mig på jobbet, sålde radhuset jag bodde i och flyttade in hos min pojkvän. Kände aldrig att VI bodde där utan mer att jag var en inneboende, förmodligen eftersom jag flyttade in där han redan bodde och jag kanske inte hade valt att bo där om det fanns fler lägenheter att välja mellan. Har t.ex aldrig velat bo i markplan. Jag ville bo någonstans där vi flyttar in tillsammans.

Nu är lägenhet i stan inköpt (trivs bäst i och kring centrum), nyckeln överlämnas på torsdag och själva flytten vet jag vad jag kan förvänta mig av – men största delen av allt annat känns väldigt, väldigt oklart. Allt jag önskar är ett lugn i vardagen. Och typ… en säng. Har inte ens en säng att ställa in om 2 dagar, får nästan panik över det – måste ha en jättemjuk säng för att inte bli helt skev i kroppen och det är riktigt svårt att hitta. Har tagit en runda på möbelaffärer tidigare idag men blev knappast klokare av alla valmöjligheter.

Hoppas ha hittat lugnet snart igen, stora förändringar är alltid jobbigt till en början.


Vissa har en walk in closet, jag har en rullande garderob!

Riktigt, riktigt arg

Igår var medryttarna ute och red Bora och Dante längs landsvägen. Att alla bilförare inte visar hänsyn är nog alla redan medvetna om, men det finns ju de som är av den värre typen och inte bryr sig om någon blir skadad. Vi har en sån som bor i byn brevid och inte bara är känd för att jaga/preja hästar av vägen, han har till och med gått så långt att han KÖRT PÅ ett ekipage tidigare.

Tjejerna mötte först en bil som saktade ner vid mötet så de kunde gå förbi, då kommer en annan bil i full fart och KÖR OM den stillastående bilen i full fart när hästarna är framför mitt på vägen – Bora blir rädd och reser sig och snurrar runt och föraren försöker fortsätta köra MOT hästen som är framför bilen, öppnar rutan och skriker att de ska av vägen, det är hans väg (what?), han har rätt att köra 70 och en hel del mindre fina ord. Tjejerna försökte flera gånger skrika att han måste stanna, någon kommer skada sig, men neeeej han fortsatte bara trots att en ung tjej sitter på en häst som har panik och står på bakbenen centimeter från motorhuven. När Bora kastade sig åt sidan fräste han sen vidare i full fart och det var bara ren tur att hon inte snurrade runt eller kastade sig åt andra hållet, då hade de blivit påkörda.

BLIR.SÅ.FÖRBANNAD! Man behöver inte tycka om hästar, eller ens andra människor, men att utsätta andra för fara enbart av sin egen bitterhet är bara sjukt. När någon dessutom varit väldigt tydlig med att ”min häst har panik, snälla stanna vi kommer skada oss” – då är det medvetet om man fortsätter försöka preja ekipaget.
När jag var liten och hade ponny på ridklubben i närheten fick vi ”småtjejer” inte rida ut längs vägarna på grund av att vi kunde möta denna person och han var välkänd för att jaga/preja hästar av vägen med både bil och traktor. 18 ÅR SENARE(!!) är läget precis likadant. Otaliga anmälningar, ingen förändring.
Nu blir det i alla fall en till anmälan, försöker hitta personerna som satt i den stillastående bilen och bevittnade allt för att få så många ögon som möjligt till händelsen så vi får se hur det går. Förstår faktiskt inte hur man kan utsätta så många för fara genom åren och fortfarande kunna hålla på likadant (och ens ha kvar körkortet?) – någon gång måste det få ett slut innan någon fler blir påkörd…
Byavägen där det inte finns alltför många ställen att ta sig av vägen under vintern

Kunde varit fredagen den 13

…Men jag vet att det bara är torsdag. Hatar när allt dåligt händer på en gång, hela veckan har varit riktigt dålig så jag har hållt mig från datorn och tagit det lugnt. Ska få järninfusioner snart så jag hoppas det blir bättre. Något som är bra med storhelger är att det kan vara en vändpunkt, så nästa vecka förväntar jag mig något helt annat från och med måndag! På torsdag blir det tillgång till nya lägenheten och det känns jätteskönt att bli stadsbo igen. Inte för att jag är i stan speciellt ofta eller har haft långt dit (en bro och älven mellan…) men det känns rätt. En helt tom lägenhet som man får göra till ett hem. Senaste åren har jag jobbat med heminredning på både Ikea och Royal Design men jag har trots det inte samlat på mig speciellt mycket prylar och har nu fått för mig att jag ska BYGGA lite allt möjligt som hyllor och klädhängare så jag har köpt lite träpinnar, läderband m.m som vi får se vad det blir av. Jag har många gånger trott att jag är bra på att bygga saker, gjorde en bänk utanför stallet för något år sen som jag målade och den såg jättefin ut – problemet var bara att när man suttit på den några gånger brakade den ihop så jag har en del att lära om stabilitet haha. Har väl inget speciellt att dela med mig av idag så slänger bara upp lite bilder från senaste mini-roadtripen så är jag tillbaka snart igen.

Bilder från Tallbergsbroarna, tagna för några veckor sen.

Och om det är någon fler som inte har en bra dag, hoppas denna bild kan göra skillnad…

Hej, det var ett tag sen!

Känns konstigt att vara här inne igen efter nästan 2 års tystnad. Jag som älskade att skriva ner allt vad jag tyckte och tänkte och hade bloggen som en plattform för att ventilera vad som pågick i mitt huvud. Så mycket har hänt under den här tiden och sist jag var inne här och skrev var det inte så bra med min hälsa. Jag mådde sämre och sämre och hoppade mellan olika vårdcentraler för att få veta vad felet var – väntade på att man skulle hitta felet så jag kunde bli botad och må bra igen. Efter många turer stötte jag på en sjukgymnast som kopplade symptomen till en sjukdom hon själv hade och blev skickad för utredningar. Det visade sig att hon hade rätt och oavsett hur många läkare som konstaterade att det var det jag hade kunde jag inte acceptera det alls. Det kan jag fortfarande inte idag och på något sätt inbillar jag mig att de har fel och att jag kommer bli frisk en dag, vilket inte är så hälsosamt egentligen men en vacker dag kanske jag bearbetat det och kommit till någon slags acceptans.

I alla fall, det är en stor del av varför jag gått lite under jorden. Jag slutade rida och tävla och kände att jag inte hade speciellt mycket att skriva om i och med att jag nischat min blogg som främst en hästblogg.

Nu har jag tänkt vara inne här lite oftare och skriva främst för min egen skull, jag trivs ju trots allt med att få ner mina tankar i ord och det är nästan som terapi att få skriva när man kanske inte alltid har så lätt att prata om vad man känner. Har börjat få vardagen att fungera bättre igen, rider en hel del och ska förhoppningsvis ta mig ut och tävla/träna igen inom en snar framtid, flyttar in till stan om en månad med min sambo (förlovade är vi också, det är också något stort som hänt sen sist!) så jag känner mig peppad på lite av en nystart.

Dante har jag kvar och han blir 6 år snart.

Vill också börja läsa lite bloggar själv igen, så om du vill ha en extra läsare kan du ju kommentera med din bloggadress så kan jag titta in! 🙂

Bättre sent än aldrig

Nu var det ett bra tag sen jag varit inne här. Tänkte jag skulle berätta varför så vet ni varför jag är så ”borta” för tillfället. För ett par månader sen blev jag sjuk, började spy och svimma dagligen och verkligen rasade i vikt. Fick oerhörda smärtor i ryggen som strålade från insidan och diverse andra kroppsliga problem och smärtor som gjorde att jag inte kunde sova på nätterna. Tappade all ork, blev jättesvag och det blev jobbigt att ens ställa sig upp vissa dagar. Psykiskt kraschade jag också eftersom jag inte sov så all energi försvann och det enda jag verkligen fick prioritera var skolan – resten, allt som inte var ”måsten” fick jag lägga på is.
Situationen har inte blivit speciellt mycket bättre och jag vet fortfarande inte vad felet är, håller det i schack med smärtstillande och pendlar in och ut på undersökningar.

Allt detta har lett till att jag inte haft ork till.. Någonting. Att inte sova och att ha konstant ont blir inte roligt efter ett par veckor, och när det gått ett par månader börjar man inse att det kan ta ett tag tills man blir frisk och man får göra lite omprioriteringar.

Till exempel kommer någon annan få rida in/vidareutbilda unghästarna nu. Hade planerat att göra det själv innan sommaren men jag tar mig varken ut till stallet så mycket som jag borde och jag har ingen riktig ork i kroppen till att rida alls. Dom gånger jag rider tar jag bara lugna turer med Mumin, även mina dåliga dagar då jag är riktigt klen och knappt lyckas kravla upp på hans rygg bär han omkring mig snällt och dom ridturerna ger mig mer energi än det tar – jag kan bara åka omkring och pilla honom i manen och njuta av att komma ut.

Har egentligen fått välja bort det mesta jag skulle vilja göra, bland annat att vara inne här och skriva. För det första har jag inte så aktiv vardag just nu så det finns inte mycket att skriva om, och för det andra har jag knappt startat datorn senaste tiden. Har legat och scrollat på mobilen dom gånger jag använt internet.

Idag har jag varit ute största delen av dagen och jag fick lite mer livspepp, lite därför jag dyker in här och skriver också. Ska försöka ta mig ut mer och göra saker jag tycker om, så nästa gång jag åker till stallet tar jag med kameran och fotar lite allt möjligt så jag har någonting att dela med mig av här.

IMG_3236.JPG

SÅ, NU VAR DET UR VÄRLDEN! Nu kan jag skriva roligare grejer här nästa gång jag kikar in. 
Imorgon ska jag meddela vem som vann kavajen (bättre sent än aldrig), glöm inte kolla ifall det var du!

Äntligen hemma efter en skitig resa

Tidigt i morse startade vi bilen ner mot Sundsvall för att hämta en omplaceringshund till min morfar. Åkte några timmar tidigare för att gå på Ikea för lite tråkshopping – ni vet sånt där man behöver till hemmet men inte är speciellt roligt att inhandla. Klev ut med lite kökshandtag, lådor och kuddar i alla fall.
Mötte upp tjejen som hade hunden på eftermiddagen, flyttade lilldjuret till en större bur i min bil och det tog väl ungefär 30 sekunder innan han uträttat alla behov han var kapabel till och alla filtar plus buren var helt nedkladdade. Fick bort det värsta men jag har haft trevligare tider än att köra 26 mil i en liten bil som stinker hundskit, haha. Hunden var då väldigt glad när han kom fram och verkade lugn, vi var också glada över att komma ut i frisk luft. Slutet gott allting gott!

Dog lite när jag såg honom, sjukt liten och ett fantastiskt underbett! SÅ HIMLA SÖT!

calle calle2