Kategoriarkiv: Mående, motivation m.m

Hej, det var ett tag sen!

Känns konstigt att vara här inne igen efter nästan 2 års tystnad. Jag som älskade att skriva ner allt vad jag tyckte och tänkte och hade bloggen som en plattform för att ventilera vad som pågick i mitt huvud. Så mycket har hänt under den här tiden och sist jag var inne här och skrev var det inte så bra med min hälsa. Jag mådde sämre och sämre och hoppade mellan olika vårdcentraler för att få veta vad felet var – väntade på att man skulle hitta felet så jag kunde bli botad och må bra igen. Efter många turer stötte jag på en sjukgymnast som kopplade symptomen till en sjukdom hon själv hade och blev skickad för utredningar. Det visade sig att hon hade rätt och oavsett hur många läkare som konstaterade att det var det jag hade kunde jag inte acceptera det alls. Det kan jag fortfarande inte idag och på något sätt inbillar jag mig att de har fel och att jag kommer bli frisk en dag, vilket inte är så hälsosamt egentligen men en vacker dag kanske jag bearbetat det och kommit till någon slags acceptans.

I alla fall, det är en stor del av varför jag gått lite under jorden. Jag slutade rida och tävla och kände att jag inte hade speciellt mycket att skriva om i och med att jag nischat min blogg som främst en hästblogg.

Nu har jag tänkt vara inne här lite oftare och skriva främst för min egen skull, jag trivs ju trots allt med att få ner mina tankar i ord och det är nästan som terapi att få skriva när man kanske inte alltid har så lätt att prata om vad man känner. Har börjat få vardagen att fungera bättre igen, rider en hel del och ska förhoppningsvis ta mig ut och tävla/träna igen inom en snar framtid, flyttar in till stan om en månad med min sambo (förlovade är vi också, det är också något stort som hänt sen sist!) så jag känner mig peppad på lite av en nystart.

Dante har jag kvar och han blir 6 år snart.

Vill också börja läsa lite bloggar själv igen, så om du vill ha en extra läsare kan du ju kommentera med din bloggadress så kan jag titta in! 🙂

Bättre sent än aldrig

Nu var det ett bra tag sen jag varit inne här. Tänkte jag skulle berätta varför så vet ni varför jag är så ”borta” för tillfället. För ett par månader sen blev jag sjuk, började spy och svimma dagligen och verkligen rasade i vikt. Fick oerhörda smärtor i ryggen som strålade från insidan och diverse andra kroppsliga problem och smärtor som gjorde att jag inte kunde sova på nätterna. Tappade all ork, blev jättesvag och det blev jobbigt att ens ställa sig upp vissa dagar. Psykiskt kraschade jag också eftersom jag inte sov så all energi försvann och det enda jag verkligen fick prioritera var skolan – resten, allt som inte var ”måsten” fick jag lägga på is.
Situationen har inte blivit speciellt mycket bättre och jag vet fortfarande inte vad felet är, håller det i schack med smärtstillande och pendlar in och ut på undersökningar.

Allt detta har lett till att jag inte haft ork till.. Någonting. Att inte sova och att ha konstant ont blir inte roligt efter ett par veckor, och när det gått ett par månader börjar man inse att det kan ta ett tag tills man blir frisk och man får göra lite omprioriteringar.

Till exempel kommer någon annan få rida in/vidareutbilda unghästarna nu. Hade planerat att göra det själv innan sommaren men jag tar mig varken ut till stallet så mycket som jag borde och jag har ingen riktig ork i kroppen till att rida alls. Dom gånger jag rider tar jag bara lugna turer med Mumin, även mina dåliga dagar då jag är riktigt klen och knappt lyckas kravla upp på hans rygg bär han omkring mig snällt och dom ridturerna ger mig mer energi än det tar – jag kan bara åka omkring och pilla honom i manen och njuta av att komma ut.

Har egentligen fått välja bort det mesta jag skulle vilja göra, bland annat att vara inne här och skriva. För det första har jag inte så aktiv vardag just nu så det finns inte mycket att skriva om, och för det andra har jag knappt startat datorn senaste tiden. Har legat och scrollat på mobilen dom gånger jag använt internet.

Idag har jag varit ute största delen av dagen och jag fick lite mer livspepp, lite därför jag dyker in här och skriver också. Ska försöka ta mig ut mer och göra saker jag tycker om, så nästa gång jag åker till stallet tar jag med kameran och fotar lite allt möjligt så jag har någonting att dela med mig av här.

IMG_3236.JPG

SÅ, NU VAR DET UR VÄRLDEN! Nu kan jag skriva roligare grejer här nästa gång jag kikar in. 
Imorgon ska jag meddela vem som vann kavajen (bättre sent än aldrig), glöm inte kolla ifall det var du!

Bra, och mindre bra människor

Det krävs bara en person för att någons dag ska bli förstörd. Senaste tiden har jag blivit chockad över hur många människor som verkligen inte vill någon annan väl eller som bara är allmänt bittra, vissa borde helt seriöst inte få vistas bland andra människor – och inte heller på sociala medier. För att slippa dessa kan man undvika andra människor helt, eller försöka ignorera dessa och lägga märke till alla bra människor som finns. För några dagar sen var jag på dåligt humör och råkade ut för mindre bra människor, först deppade jag ihop lite men sen bytte jag inställning helt och tänkte på hur många man faktiskt har runt sig som vill väl – vilket kan vara lätt att glömma, men något man borde ta till vara och uppskatta mer.

Jag pratar inte bara om familjen och de vänner som kommer så nära att du räknar de som familj, nu menar jag mer alla man har runt sig som sprider glädje men man lätt tappar fokus från.

Till exempel den som hör av sig flera gånger i veckan och vill umgås fast du alltid är upptagen och måste tacka nej 9 av 10 gånger. Bloggläsaren som följt med år efter år och fortfarande lämnar gulliga kommentarer. Personen som alltid bjuder på en kopp kaffe och en pratstund i skolan. Tjejen du träffat en endaste gång och fortfarande pratar gott om dig till allt och alla. Den okända människan som skickar ett långt mail med tips och råd för dina problem helt utan egen vinning. Din kompis du inte träffat på flera år men som hört att du inte mår så bra för tillfället och klampar in i ditt hem med en stor skål med glass för att bara prata. Kassörskan som märkte att du lämnat 20 kronor för mycket och springer efter dig i 2 kvarter bara för att rätt ska bli rätt.

Det finns egentligen sjukt många bra människor här i världen som bryr sig och vill väl. Varför är det så lätt att glömma bort dessa? Från och med nu ska jag uppskatta andra mer och fokusera på allt gott som finns i världen. Det finns guldkorn både här och där som man missar om man inte har ett öppet sinne. 

IMG_3237.JPG

Om man inte brinner för något är man alltid vilsen

Nu är jag här med mina kvällsskriverier igen. Igår föll så många bitar på plats att jag känner mig helt… Ny. Behövde nog erkänna för mig själv att jag var vilsen och inte visste vad jag skulle ta mig till just nu för att komma på en lösning. Gick en sen kvälls/nattpromenad med min pojkvän som vi jämt gör då jag inte kan sova och sen funderade vi över livet. Allt slutade med samboplaner, en bokad resa och motivation att köra järnet sista skolmånaden för att sen återuppta sånt jag brinner för. Jag ÄR ju en kreativ person som älskar att tillverka saker, allt från hästutrustning till att pillra med smycken och måla. Får jag inte testa mig fram och skapa allt vad jag känner för blir jag nedstämd och tappar gnistan. Att jag lade ner allt skapande samtidigt som jag slutade rida aktivt var nästan… Döden. Det berodde inte ens på att jag tappat glädjen kring det utan det var enbart yttre omständigheter som gjorde att jag ville lägga ner ALLT jag gjorde och börja om med något helt annat.

För att ta ett exempel, häst och ridutrustningen som jag älskade att pyssla med – det slutade jag inte med för att jag ledsnade. Jag slutade för att jag var i en svacka där allt i livet kändes åt skogen på en gång och att fabrikerna storklantade sig med allt från material till storlekar i största och sista leveransen – det var pricken över i:et. Jag orkade inte ens höra av mig till dom utan bara accepterade att jag nu har stora flyttkartonger med ridleggings som bara ligger och skräpar för att den minsta storleken blev TIO storlekar större än den skulle varit och resten blev så klart… ännu större. Som läget var då hade jag redan tillräckligt med problem runt mig och jag orkade bara inte ta tag i sånt jag kunde prioritera bort. Så… Det blev slutet. Då. 

Det är först nu jag inser att sakerna jag valde bort ur mitt liv var saker jag tyckte om och tyckte var roligt. Jag älskar ju allt kring hästarna och det var inte bara en vanesak att spendera största delen av tiden i stallet och sommarhelgerna på tävlingsbanan – det fanns ju en anledning till att jag valt det. Jag kände glädje där! Samma glädje jag får av att vara kreativ på olika sätt.

lamiadanteliten

Brinner man inte för något kommer man alltid känna sig alltid vilsen, jag tror alla behöver något – eller någonstans – där ingenting annat existerar och man känner sig helt i sin egen värld. Jag valde bort min lilla glädjebubbla, men jag kanske behövde det just då för att inse hur mycket den delen betyder för mig.

Nu ska mitt lilla ritblock fyllas med tankar och idéer, jag ska hitta gnistan igen!

Vet inte vad jag ska ta mig till..

Det här året har verkligen varit olikt allt jag är van vid, jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag är nöjd med vardagen som det är eller inte – allt känns bara konstigt. Under så många år har jag varit i stallet veckans alla dagar, tränat, tävlat och haft det som största prioritet för att 2014 lägga det på hyllan och åka ut till stallet för enbart skogsridning och hästborstning. Innan 2014 skulle jag fylla all tid som blev över med allt utom fritid, helst 10 stora projekt på en gång så jag hade något att göra då jag inte kunde sova på nätterna.

Då kändes det så skönt att bara lägga ner ALLT på en gång, ta en total paus på några veckor och sen återvända till skolbänken. Nu är snart andra terminen slut och jag dör av ångest då jag hamnat efter i flera ämnen, senaste veckorna har jag mest varit sängliggande men klarvaken dygnet runt och jag vet fortfarande inte vad felet är – det enda jag vet är att det inte var cystor, så det var väl något positivt i denna röra i alla fall. Hoppas få något svar innan jag blir tokig.

…Nu tappade jag bort mig helt från ämnet igen, det jag ville komma fram till är att jag känner mig helt lost för tillfället. Jag har ingen aning om vad jag vill göra! Hästar kommer finnas med i bilden men på vilket sätt? Bara njuta i stallet? Hoppa? Dressyra? Ska jag fortsätta fokusera på skolan eller något annat? Ska jag fortsätta blogga här eller börja om på nytt på en annan plattform? (Där jag inte kan ha den exakta adressen jag har nu och därför har jag tvekat.. Kan jag leva med förändringen att ändra någon bokstav i min bloggadress? haha). Ska jag läsa vidare till hösten i denna stad eller rikta in mig på någon annanstans? Vad? VAAAAD?

Kommer jag få någon klarhet automatiskt när jag släppt skolstressen eller är det upp till mig själv att låsa in mig i ett tyst rum och göra tankekartor? Jag måste erkänna att jag senaste dagarna haft lite idéer om saker att göra men jag vet inte om jag ska göra något åt saken eller lägga texterna/skisserna i en låda till framtiden…

dante3liten

Är det någon fler som är lite förvirrad för tillfället? Hur kommer man till ro igen?

Vill kväva folk med kuddar

Inte riktigt, men nästan. Det började kring nyår, samtidigt som jag slutade med den sista medicinen jag åt (varför jag slutade tar vi senare). Jag slutade sova. Första veckan tyckte jag det var skitbra, sova en timme varannan dag och ändå vara pigg och fungera på dagarna! Fick hur mycket som helst gjort. Andra veckan kände jag fortfarande att det var rätt okej, men det kändes inte hälsosamt. Man MÅSTE väl sova för att både kropp och själ ska må bra? Är inte sömnbrist raka spåret till diverse hälsoproblem?
Intalade mig själv att jag helt enkelt kanske inte behöver sova. Alla är väl olika.

Nu efter 3 veckor vill jag inget hellre än att sova. Jag ser färgglada prickar dansa framför ögonen, saker rör sig fast dom inte borde och idag tyckte jag att jag såg en svart ren springa över vägen. Sömnbristen gör mig knäpp. Andra märker nog knappt det mer än att jag ser lite blek och hängig ut, men inombords känner jag mig desperat och… ARG. Av någon anledning blir jag förbannad av att se/höra folk som sover. Haha det är så stört, det är ett behov alla har och det är MENINGEN att man ska sova – ändå slår något slint i mitt huvud och jag blir avundsjuk och sur då andra lyckas och inte jag. Förstår varifrån mina aggressioner kommer, men det är ändå ologiskt att bli arg över en sån grej. När jag säger att jag vill kväva folk med kuddar vill jag så klart inte det bokstavligt, jag menar mer att jag känner för att explodera av ilska och känner stor irritation av sovande människor just nu eftersom de lyckas med något jag inte kan.

Senaste veckan har jag testat:
Sömnmedicin – Somnade, var helt förstörd dagen efter, vill vara utan starka mediciner så jag är nog hellre sömnlös än testar fler.
Akupunktur – Somnade snabbt då jag la mig, vaknade klarvaken 2 timmar senare och somnade givetvis inte om.
Trötta ut mig totalt – Sov 1 timme under 2 dygn, höll igång från tidig morgon till sen kväll och var aktiv både fysiskt och psykiskt. Längtade till sängen på kvällen och la mig kring 22 men nej. Ännu en sömnlös natt.

godnatt

Nu har jag köpt rött té och Valeriana. Det blir ett varmt bad och en tråkig bok, sen hoppas jag allt sövande jag har i mig ska slå till. I övrigt mår jag fint, är nöjd med sysselsättningar, hobbyer, familj och vänner. MEN JAG VILL SOVA!

Någon fler som haft samma problem eller har tips på hur man lyckas sova en hel natt?