Kategoriarkiv: Mående, motivation m.m

Orolig

Är det inte det ena så är det det andra. Sen dagen jag började med min medicin (vad var det, 3 veckor sen eller något?) har jag haft ett tryck över bröstet, kraftig puls som känns mest i halsen och upp mot huvudet – nu har hjärtat börjat slå oregelbundet. Senaste dagarna har jag känt hur hjärtat slår till en gång – HÅRT – med ett par minuters mellanrum. Blev nyfiken vad som egentligen skedde när det slår till så hårt så jag lyssnade senaste natt och kände på pulsen. Först slår hjärtat dubbelslag (2-3 stycken istället för 1), för att sen hålla upp innan det kör igång igen med ett hårt slag som känns i hela kroppen och gör ont i bröstkorgen.
Sjukt trist med tanke på att jag känt mig jätteglad och fått en skjuts till att må bättre psykiskt – att det kanske inte ska fungera för att kroppen säger ifrån. Känns som pest eller kolera! Må bra i kropp eller huvud? Psykiskt har jag känt mig bättre än på väldigt väldigt länge, jag har haft en rosafluffig känsla inombords och haft lust att krama alla jag ser, strössla glitter och sprida kärlek haha. Det är nog som man säger, mår man bra själv är det lättare att hjälpa andra må bra.

Menmen, det löser sig. Kanske inte alls är något allvarligt utan något som är vanligt i början, ska fortsätta ringa för att få tag i doktorn som skrev ut medicinen och se vad han säger om det innan jag stressar upp mig själv allt för mycket. Någon annan kanske varit med om samma sak? Cymbalta är det jag har!

Det kom ett brev – om att känna sig ful

Ibland har jag fått mail, läst och tänkt att jag ska svara senare men glömt bort det. Kommer ihåg ett mail som verkligen berörde mig men jag har verkligen inte hittat det för att kunna svara!
Hoppas du som skickat det läser detta, för jag vill verkligen svara dig.
Tjejen mådde dåligt över sitt utseende, hörde negativa kommentarer kring det från sin pappa och var rädd att visa sig för killen hon gillade. En situation hon säkerligen inte är ensam om, och jag vill för det första ge alla som känner så en jättestor KRAM! För det andra vill jag säga detta:

Det är väldigt få som inte känner sig fula någon gång i sitt liv. Bara för att man känner så, betyder det inte att man faktiskt ÄR ful. ALLA har någonting vackert, det gäller bara att hitta något man själv också tycker är fint och vara stolt över det. Jag kan till exempel tycka att ögon kan vara jättefina, men också naglar och nyckelben. När jag ser någon med framträdande nyckelben blir jag lite avis och skulle också vilja ha så – och jag kan lova att varenda person har något andra skulle önska de hade. Försök hitta det du tycker är finast på dig själv, och framhäv det! Tycker du att du har fina ögonfransar, strunta i de där finnarna på hakan och skifta fokus till dina fina ögon. Varför inte slänga på lite extra eyliner och mascara så du verkligen känner ”BAM! Shit vad snygga ögon jag har!”, eller om du gillar dina handleder – ta på dig en tröja med lite kortare ärmar och ta på dig några flashiga armband. Försök tänka på allt det fina du har istället för att fokusera på de delar du inte tycker om lika mycket.
Har någon elaka kommentarer om hur du ser ut kan jag garantera att felet inte ligger hos dig. Det är svårt att komma ifrån om man är utsatt från någon i familjen, andra personer kan man utesluta från sitt liv för det är inga personer man behöver i sin närhet – men försök förstå att det inte är dig det är fel på. Du kanske har någon annan i familjen/släkten du kan anförtro dig åt och som kan agera medlare och tala med den andra personen så det framgår att för dig är det inte ett skämt, och du tycker inte det är roligt någonstans. Så personen som slänger ur sig kommentarer förstår att det faktiskt gör ont att höra och att det inte är önskvärt, för någon.

Är det ett hopplöst fall inom familjen, försök omge dig så mycket du bara kan med vänner och andra som GER energi istället för att ta. Folk som uppskattar dig för den du är och ser allt det fina du har. Alla behöver en stadig grund i sitt liv och omge sig med folk som genuint bryr sig om den man verkligen är. Man har alltid möjligheten att skapa en liten extrafamilj på egen hand där man kan räkna in sina närmaste vänner. 

Angående killen, han umgås ju med dig för att… Du är du! Känn dig inte pressad att göra något du inte känner dig bekväm med, är det rätt person kommer du känna dig trygg i hans närhet. Känner du inte dig trygg kanske han inte är rätt för dig. Men faktum kvarstår att osäkerheten kring ditt utseende nog sätter upp murar i ditt huvud som kanske egentligen inte skulle behövas, tycker han om att vara runt dig är det ju för att han ser dig för den du är, trivs med dig och tycker du är fin. Är man osäker på sitt utseende är man sin egen värsta fiende, och andra ser dig nog inte alls på samma sätt du själv gör.
Jag har själv, som så många andra, skavanker och delar jag tycker mindre om på mig själv. Till exempel avskyr jag min näsa, men försöker att inte stirra mig blind på hur mycket jag ogillar den och istället tittar jag på mina stora bruna ögon och lägger lite extra krut på att framhäva dem. Ju mer man tänker på allt man ogillar desto mer missar man det faktum att det finns något fint, oavsett vad det är, men jag garanterar att även du har något som andra skulle önska!

Ibland behöver man lite hjälp på vägen, det är aldrig fel att prata med någon om sina känslor och få lite guidning hur man ändrar sitt tankesätt – oavsett om det är en vän eller en psykolog. Var inte rädd för att öppna dig och be om hjälp, och som vän till någon som sträcker ut en hand och behöver någon att luta sig på – var inte rädd för att ta din vän i handen och hjälpa denne in på rätt spår!

lamiaaaaaDet tog närmare 23 år innan jag släppte fokus på allt jag ogillade, numera kan jag måla lite extra runt ögonen och fluffa till håret och känna mig fin  – sen struntar jag i om näsan inte är rak eller magen inte är platt.

Avslöjar äntligen mina stora beslut – rakt och ärligt

webrider

När jag startade Webrider.se för ganska precis 2 år sen var det tänkt som en rolig grej. Jag är ingen professionell webbutvecklare och hade knappt någon aning om vad jag höll på med, men såg det som något kul att göra på sidan av och försökte lära mig mer med tidens gång. Så småningom smög sig känslan fram av att det inte längre var lika roligt och började bli mer och mer.. Påfrestande. Att vara ensam ansvarig över sidans utveckling. Att vara personen det är ”upp till” vad som ska ske och att vara den som får ta smällarna på egen hand. Speciellt när man står utan någon egentlig kunskap om ämnet och mest gissar sig fram. Det som började som en rolig grej blev istället ett mörkt moln som växte sig större i takt med bloggare som kom och gick och pressen att hålla det på en bra nivå och vidareutveckla.

Minns att jag pratade med Tyra om detta redan för över ett år sen, men kände ändå mig skyldig att fortsätta med sidan för att inte göra andra besvikna. Jag hade ju ändå startat allt, och kände mig pressad att hålla igång för andras skull trots att jag egentligen inte ville, eller ens hade tid eller ork. Stod med väldigt många hästar i stallet, dålig hälsa, egen blogg och egna projekt med design och webbshop. Jag höll på att köra slut på mig själv och vågade inte avsluta NÅGOT av det jag dragit igång.
Allt jag tänkt på har varit hur andra skulle reagera, om folk skulle bli besvikna eller arga på mig. 

Nu inför 2015 har jag gjort en helomvändning och känner att jag måste se till vad jag själv vill för en gångs skull. Och jag vill inte känna press från andra eller göra något för att jag känner mig tvungen till att göra det. Jag ska nu göra vad jag vill själv och just nu vill jag stå på egna ben, fokusera på min vardag med mina hästar och skola. Må bättre själv, få folk i min närhet att må bättre och lägga tiden som blir över på min egen blogg endast. 

Som ni nog vet har jag t.ex. fått en stor leverans med ridleggings och annat som jag designat men inte ens har visat upp, och jag har ett hundratals produkter hemma som jag från början tänkt spinna vidare på och lägga upp i webbshop, men jag har beslutat mig för att det får vara tills jag har drivet tillbaka. Det spelar ingen roll för mig att sakerna bara ligger tills vidare, den dagen jag känner för att ha en webbshop igen har jag nya produkter att fylla den med.
Förlorar jag pengar på att låta allt ligga? Det är klart, men för mig är pengar inte viktiga jämfört med hälsa och det är inte värt att driva på med saker man egentligen inte vill hålla på med, ibland behöver man vara lite egoistisk och fundera över var ens passion egentligen gömmer sig. 

Jag har nu lagt allt företagande på is och avregistrerat mig som företagare tills vidare.
Det kan låta konstigt med tanke på att jag fått hem så mycket produkter och inte ens vill sälja något just nu – men jag tar beslut för min egen skull nu och jag vill kapa bort så mycket jag bara kan för att göra vad jag känner för och mår bra av just nu. Säger inte att det är för evigt, men det känns bra att pausa allt ett tag och göra det jag tycker är givande och kul – vem vet om mitt driv egentligen ligger inom ett helt annat område? Det är värt att vänta på tills man hittat det!

mumin2
Summa summarum, jag lägger både bloggportal, webbshop och designande på is och ska fokusera på mig själv och vad jag vill. Jag har lärt mig mycket genom dessa år men kommit fram till att när saker slutar vara roligt är det inte värt att fortsätta för pengar eller andras skull, då skiftar jag hellre fokus och försöker ta reda på vad jag egentligen vill. Känns jätteskönt att kunna meddela allt detta, det känns som en sten lättar från bröstet och nu ser jag fram emot att ta reda på vad jag EGENTLIGEN vill hålla på med.
Hoppas ni har förståelse!

Underbar men oväntad känsla

Jag som varit så anti-medicin och mer än allt annat har velat bli medicinfri – gissa vad jag gjort?
Jag har börjat med en ny medicin! Jag nådde en punkt där jag kände att något drastiskt måste hända annars kommer jag sjunka längre och längre ner och hamna där ingen person vill befinna sig. Jag bet ihop länge och ignorerade hur jag kände mig så jag skulle fungera som vanligt, men det åt mig inifrån och till sist kände jag att även om jag kan låtsas vara ”okej” mot omgivningen ska ingen behöva vakna upp på morgon med de känslorna jag hade och känna sig döende inombords. Någon gång måste man ta sig själv i kragen och bestämma sig för att NEJ, jag ska inte behöva må så här! – Istället för att härda ut. För att må dåligt är ingenting man ska behöva göra, inte någon överhuvudtaget.

Man ska inte lugnt acceptera att man mår dåligt utan försöka inse sitt eget värde och att man måste ta sig ur det. Alla har rätt att må bra och ibland behöver man hjälp utifrån!

mumissss
Jag fick nog och berättade för mina nära och kära hur det låg till, att jag länge mått dåligt men bestämt mig för att ta tag i det innan det blir värre. Min läkare på vårdcentralen har länge föreslagit en medicin som både hjälper mot depression, orkeslöshet och dessutom har god effekt på reumatiska besvär och ledvärk – men jag har sagt nej då jag inte velat ha fler mediciner i mig. Nu kände jag att det knappast kunde fått mig att må sämre så jag har testat medicinen i lite mer än en vecka. Första 2 dagarna var jag superpigg och speedad, efter det har jag sovit som en stock i flera dagar och nu tror jag det börjar jämna ut sig lite. Det bästa är.. Sedan dag 1 är största skillnaden att jag knappt känner någon ångest. Saker jag vanligtvis skulle grävt ner mig för (mentalt, inte bokstavligen..) kan jag borsta av mig och inte ta åt mig in i själen. Jag som alltid vaknar och ligger och skakar de första 5 minuterna vaknar nu utan panikkänslor och känner mig gladare.
Det har tagit bort det värsta och jag känner mig positivt inställd – till allt!

Livet börjar kännas mycket, mycket bättre och jag ser fram emot saker igen. Något jag nästan glömt bort hur det kan kännas – det känns otroligt roligt och jag är så glad att jag tog tag i problemen istället för att bara sjunka lägre!

Nervös vid tävling del 2

Då går vi över till orsak nummer 2 varför tävlingar kan göra en nervös – att man är nervös för själva ritten. Att man ramlar av, gör något fel eller det helt enkelt bara går skitdåligt.

Jag förutsätter att när man åker på tävling kan man hoppa samma höjd hemma utan problem och känner sig trygg med det, så varför blir man då så nervös när man väl ska göra samma sak på tävling?

Att det finns mycket folk som ser på kan vara ganska läskigt. Men du och din häst är ju trots allt trygga tillsammans, ha det i åtanke när du går in på tävlingsplatsen. Ni vet ju vad ni ska göra inne på  banan – koncentrera dig på hästen, varenda galoppsprång, var nästa hinder står och så vidare och försök stänga av alla tankar om vem som tittar. Det är bara du och hästen nu.

Händer något oväntat som att hästen tvärnitar eller du får lov att lägga en volt – få inte panik utan ta några djupa andetag och gör en ny anridning. Misstag händer alla och det är aldrig något man ska ta med sig hem i minnet och må dåligt över. De flesta som tävlar har någon gång haft dåliga resultat, ramlat av eller blivit utesluten. Man får ta det för vad det är och tänka att det inte är blodigt allvar. Vi tävlar väl för vår egen skull för att utvecklas o bli bättre? Det ska vara kul! Känns allt riktigt dåligt efter några språng kan man ju dessutom utgå och ladda om batterierna till nästa gång och få en bättre känsla då.

Jag tror nyckeln till att kunna tävla avslappnat är att lära sig fokusera på rätt saker. För att komma dit finns det många vägar, att ”se” ritten framför sig (mentalt) och att det går bra innan man ska rida, att varva ner och t.ex. lyssna på musik en stund eller att helt enkelt tvinga sig att stänga av nervositetskänslor för att inte göra hästen spänd. Vad som än fungerar, testa dig fram! Jag kan vara spänd eller nervös för att befinna mig på tävlingsplatser men sekunden jag sätter mig på en häst försvinner det. Har egentligen aldrig haft nervositetsproblem för själva ritterna men för mig fungerar det bra att bara fokusera på hästen och banan, ingenting runt om. Och att se det som en rolig grej, det ska ju trots allt vara kul och inte en tävling på liv och död! Ibland går allt super och ibland lite sämre, men ser man det som en kul grej kan man bara skaka av sig sämre rundor och ta nya tag till nästa gång.

failSom sagt, vi alla har haft våra sämre tävlingsstunder…

ubbe130….Men också bättre!