Kategoriarkiv: Min vardag

Changes – Tankar från djupet

Året var 2009 när jag startade min blogg. Vet inte varför egentligen, ville mest ha en för att ”alla andra” hade haha. Från början gav jag inte ut adressen till någon och gjorde bara inlägg med roliga grejer jag ville spara. Och såklart lite häst. Efter några månader upptäckte jag att man kunde se antal besökare, och det var en hel del varje dag. Förstod varken hur dom hittat hit, eller varför, men jag tyckte det var roligt och bestämde mig för att göra det till en ren hästblogg.

I början skrev jag baaaaara hästinlägg. Kände mig dum om jag ville göra ett vardagsinlägg eftersom jag bestämt mig för en ren hästblogg. Ville inte dela med mig av åsikter och tankar bara för att jag ville vara alla till lags och inte uppröra någon. Men så började jag känna att om jag ändå ska skriva flera inlägg om dagen, för andra att läsa, så vill jag faktist vara mig själv här och dela med mig av allt. Så började jag skriva mer öppet om mig själv, bakgrund, diagnoser, ups and downs. Mer shopping, mer resor, mer tankar. Jag är trots allt en stark person som tycker och tänker mycket, om allt haha. Då jag var liten skämdes jag över att ha fina saker, pendla mellan olika länder och att ha bott i Dubai/Abu Dhabi. När kompisar frågade varifrån jag köpt vissa saker ville jag inte säga, och jag dooog när min mamma hämtade mig i skolan med en Jaguar. Jag ville inte sticka ut, alls, och var avundsjuk på alla vanliga ”Svensson” familjer som bodde tillsammans hela familjen och alla älskade alla. Många undrade om min familj, min pappa, min mamma, allt, och jag ville inte att alla skulle veta hur det såg ut – och genom alla år har jag hört hundratals versioner av alla rykten som gått om mig och min bakgrund. Fick höra av klasskompisar hur deras föräldrar berättat om min pappa som var oljeshejk. Va? Var kom det ifrån? Har hört det x antal gånger från olika håll, och nej, fortfarande nej, han är ingen oljeshejk haha.
Jag har en väldigt speciell släkt och ni hör ju bara av min mix (arabfinne som bor i umeå…) att det är lite udda. Men ja. Ni får kanske veta mer en vacker dag! Jag har iaf kommit över min rädsla för att sticka ut. Det är faktist den jag är, och varför ska man göra allt för att vara som alla andra? Världen blir roligare när folk vågar vara sig själva.

Har tänkt fortsätta på den vägen. Om jag ändå ska blogga vill jag att min blogg ska vara 100% mig själv. Både bra och dåliga sidor. Hästarna tar upp stor del av mitt liv, men det finns så mycket annat jag också vill dela med mig av.
Så nu kör jag på en nystart ännu en gång, och nu tänker jag bli ännu mer öppen med allt.  Ännu mer bloggande, ännu mer av ALLT! Vill dela med mig av mer än bara hästlivet i Norrland. Vissa kommer gilla det, andra inte, men sånt är livet 😉


Tycker ni jag är helt ute och cyklar och borde fortsätta med bara häst? haha

Vilket påstående om mig är falskt?

Av dessa 10 påståenden är 7 sanna och 3 falska, kan ni gissa vilka jag hittat på?

1. Jag tycker Roger-Yves Bost är AWESOME!

2. När jag flög av och bröt revbenen för 3:e gången var jag väldigt nära att sluta rida helt

3. Jag har ätit lunch i ett palats och suttit mitt emot Charlotte Casiraghi, det var på samma ställe jag träffade Rolf-Göran första gången

4. Mitt livs värsta hästupplevelse var när jag provjobbade hos Ludo Philippaerts, har aldrig sett någon behandla hästar så illa som där

5. Om jag bara fick behålla en häst, skulle det vara Bora

6. När jag var 15-16 fick jag gå på samtal och möten varje vecka för min överdrivna konsumtion av alkohol

7. Jag är väldigt modeintresserad och hade jag inte hållt på med hästar hade jag mer än gärna drivit en klädaffär

8. Jag är under 160

9. Jag rensar bland kommentarerna och tar bort anonyma

10. Jag pratade med Herve Godignon en gång men förstod inte att det var han, så när han sagt sitt namn 3ggr frågade jag om det var namnet på en häst

 

 

Rätt svar kommer imorgon, första som gissar rätt får en fet länk eller om ni hellre vill – skriva ett gästinlägg 🙂

Smygtitt på min lägenhet

Eftersom jag är den gris jag är blir det bara lite detaljbilder, det var för stökigt för att jag ska våga visa själva rummen haha.
Detta är alltså mitt egna hangout, där jag är mig själv för en stund osvosv. Är på gården i Ansmark varenda dag, men det är skönt att ha sitt egna ställe att komma hem till för lite lugn och ro.
Det är en mellanstor 2:a mitt i Umeå centrum.
Som min kompis sa, ”din lägenhet är SÅ DU!!” och det tycker jag med. Jag har inrett och målat om så jag trivs super.
Det mesta går i mörka färger, men mycket guld och svarta detaljer och diverse rockiga detaljer.
…Och JA, det är Mötley Crüe på tavlorna. Och en på Alice in Videoland 🙂


…Visste ni att jag endast har EN sak i hela lägenheten som ens tyder på att jag är hästintresserad? Det är ett foto på Peachie 🙂

 Får ta lite fler kort så ni ser själva rummen då jag städat!

Men lite ser ni iaf, ser det ut som ni tänkt er? 😉

Drömmen om att kunna gå normalt

Oktober 2009 hörde jag det första knaket. Efter det har jag haltat, det har strålat ut i benen och KNAKAT varenda steg. Folk som går brevid mig har hört min kropp knaka och knastra, och jag lovar…det HÖRS även fast det är inuti kroppen! Jag har inte kunnat lyfta saker eller gå längre än…några meter….för då har jag fått ont. Springa skulle jag aldrig vågat göra.
Fick ett par joggingskor och var jättepeppad på att fara ut och springa, men det har inte gått….jag har inte ens kunnat gå.

Har bara kunnat rida lätt på ena sittbenet, vilket vissa tränare (Nizar) inte fattat. Diskussionen gick typ såhär:
– RID PÅ RÄTT SITTBEN!!
– Det går inte, jag får jätteont då och hamnar i obalans
– DET GÅR VISST! Jag ger dig verktygen, det är upp till dig hur du vill använda dom! Jag visar vägen och lär dig!

Ville väl ge honom en high five med en stekpanna i huvudet. Ja, jag vet hur man rider lätt i båda varven. Men det har varit fysiskt omöjligt för mig, det har gjort så ONT och jag har hamnat i obalans – med tanke på att jag mest rider unghästar har jag ridit på fel sittben i ena varvet för att inte försätta hästen i obalans också när jag försöker balansera upp mig. Och dom har överlevt.

Han verkade tro att han var värsta guden som skulle LÄRA mig rida lätt i andra varvet också. Och jag kom inte undan. Fick inte alls rida på fel sittben så efter det kunde jag inte röra mig på flera dagar för jag hade så ont.

————————————————-

Efter 2 år med besök hos sjukhus, naprapat, sjukgymnast – ja jag har till och med varit på Magnetrönken men ingen har hittat felet. Alla har trott det sitter i ländryggen. Och jag har fått diverse diagnoser och värkmediciner.

Nu har jag varit hos världens bästa kiropraktor 2ggr under denna vecka, och ska igen på fredag. Han sa direkt att mitt bäcken var åt helvete och sen fixade han till det!!
Nu är det helt tyst då jag går och det strålar inte ut någon smärta.

Är så lycklig!!!! Måste gå dit flera gånger i veckan till en början då jag gått runt med det så länge, men till sist är det meningen att det ska sitta på plats av sig själv.

Det var mitt bäcken som roterat, här hittade jag lite info om vad det är som hänt;

Bäckenet består av två halvor som förenas ledmässigt på höger och vänster sida om korsbenet baktill och blygdbensleden framtill. Bäckenrotation innebär att den ena halvan roterat i förhållande till den andra. Eftersom lårbenen fäster i varsin halva av bäckenet, uppstår en benlängdsskillnad vid bäckenrotation med påföljden att du blir sned i både bäcken och ryggrad!
Behandling
När det uteslutits att det rör sig om äkta benlängdsskillnad, utförs kiropraktisk manipulation riktad
mot den bäckenhalva som roterat. Denna behandling får mycket stor effekt inte bara på bäckenets position, utan påverkar även ryggraden och hela hållningen! Alla sk kompensationer försvinner om orsaken till att du är sned elimineras. Bäckenrotation är mycket vanligt och ställer till med en massa
följdsymptom om det får gå obehandlat i bl a knän, höfleder och ryggrad. Helt i onödan.

(Källa http://hem.bredband.net/ulfstenstrom/pelvis.html)

Mitt bäcken var dock EXTREMT åt tjottahejti, vilket man förstår efter att jag gått runt med det i 2 år – det förvärras med tiden.

Är så lycklig nu, vågar inte röra på mig spec mycket eller gå långt i början då jag är rädd att störa när det håller på att ändra position, men jag kan gå omkring i huset och stallet utan att knaka och gråta mig till sömns med starka värktabletter för att jag har så ont.
Känns helt sjukt att han hittade felet när ingen annan gjort det, och saker jag planerat in att göra om någon månad är:
– GÅ! jag ska gå överallt!!!
– SPRINGA! Jag ska äntligen testa hur det känns att springa igen.
– Rida lätt i båda varven, något som varit omöjligt och smärtsamt med mitt tippade bäcken

(Märks det att jag är glad? Jag kan röra mig!!! Hade helt ärligt gett upp hoppet om att kunna gå normalt utan smärta, nånsin!)

Trasig kropp

Här ska googlas efter gödseldammsugare! Var på möte på sjukhuset igår med socionom, psykolog, överläkare och sjukgymnast angående min rygg. Och ja, kom väl fram till att jag inte lever det perfekta livet för min kropp…. Egentligen borde jag knappt ha en enda häst.
Psykologen frågade:
Om någon annan var i din situation, vad skulle du ge den personen för råd om fortsatt ridning/stalljobb skulle bryta ner kroppen?
Mitt svar: Kör hårt!

Jag har ont i kroppen, men utan hästarna får jag ont i själen. Har en massa tankar och funderingar men får återkomma lite senare, nu ska eltrådarna i andra beteshagen upp!