Kategoriarkiv: Om mina hästar

Presentation av hästarna del 2

Leopold, född för tusen år sen, ca 85cm

Leopold är vår gårdsmaskot. Jag gav honom till mamma i julklapp för något år sen, han stod själv i ett stall då deras hästar flyttat och hade ingenstans att bo då stallet skulle ”tömmas”. Då vi flyttade till Sverige 1999 stod han på ridskolan SURF och jag red honom i skogen på lördagar, så vi ”kände” redan honom och det var självklart han skulle flytta in hos oss.
Han är närmare 40 år gammal, ingen vet exakt när han är född men vi tänkte fira hans 40-års dag runt nyår.
Han gör inte så mycket mer än går runt på gården, äter mat och drar ner stallinredning – men han är vår glädjespridare och har en given plats i stallet!

012 OLYMPUS DIGITAL CAMERA leo2 leopold

 

Peachaccorn Bacardi, född 1999, 160cm
Robin Z – Messerschmitt

Peachie är och var min första storhäst även om hon inte är speciellt stor. Hon är hälften varmblod och vi har tillsammans startat upp till 130 med massor av vinster och placeringar upp till 125. Hon är en klok dam med humör men väldigt snäll. Hon har problem med sina ben och fick därför avsluta tävlingskarriären för att istället bli avelssto – men p.g.a problem vid förlossningen kan hon inte få fler föl. Hon fick i alla fall ett jättefint stoföl 2010 (Sienna) och har sen dess mest varit skogsmulle. Hon tycker om att bli kliad under hakan, hoppa, och hatar att bli svettig. Det äckligaste hon vet är att bli svettig under sadelgjord eller benskydd, då stannar hon och står och gnuggar sina ben mot varandra för att få bort utrustningen…

peachienat110_57196127 peachie1 peachieagriahoppet_57196097
finaste_57196213

 

Sienna WG, född 2010, ca 164cm
Jaguar Mail – Robin Z

Sienna är dotter till Peachie och är väldigt lik henne i sitt temperament. Det är en vacker långbent dam som trots sin unga ålder är väldigt klok även om hon har mycket spring i benen och gärna studsar både hit och dit.
Hon är sutten på och löshoppad men vi har inte riktigt kommit igång med inridningen då jag inte mått så bra detta år.
Tanken är att rida in henne ordentligt kommande månader så vi är redo att komma ut på tävlingsbanan och hoppa unghästklasser till våren.

sienna sienna2 sienna3 sienna1

Presentation av hästarna del 1

Vi har så många hästar så jag delar upp inläggen. Börjar med hästar ni säkert känner igen, de som syns mest här i bloggen.

Bora Z, född 2003, ca 162cm
Balougran Z – Calvaro Z

Bora importerade jag från Holland i Januari 2012. Hon har haft 3 föl och är väldigt, väldigt sent tagen därför. Hon har oändlig kapacitet inom hoppning men vi har inte hittat alla knappar med varandra än och har startar 110cm. Hon är väldigt het, känslig och har mycket bestämda åsikter om hur saker ska vara. Om hon inte tycker om något visar hon det tydligt. Hon är stallets prinsessa och är väldigt ”frökenaktig” av sig. Hon avskyr smuts och dåligt väder, och tycker om att springa fort och bli borstad.

Bora då hon kom, 2012:
borafore

Bora 2013:
bora1 boraliten

 

Gold Pacific, född 2004, strax under 180cm
Goldwing – DÓlympic

Mumin som denna herre kallas är lika stor som snäll. Jag köpte honom som 5 åring och har startat felfritt 110cm, men bara tävlat hoppning ett fåtal gånger. Det visade sig att han var en stor dressyrtalang och eftersom han hoppar så stora språng att jag ibland flyger över huvudet har han blivit tränad mest inom dressyr och gjort några starter där med annan ryttare. Han är så gott som alltid glad och tycker det mesta är roligt. Speciellt kul är det att göra galoppombyten, hoppa och äta på saker. Han kallas även för ”jättebäbisen” för han är omedveten om sin storlek och vill helst sitta i famnen. Kliar man honom ser han ut som en kamel med lång mule och han leker gärna med leksaker eller gosedjur!

mumin2 mumin6 mumin8 mumin3-650x473


Crescendo WG, född 2010, ca 167cm

Utah van Erpekom – Hamlet

Hugo som han kallas är gårdens första egna uppfödning, en skäckhingst på 3 år. Han har lite speciellt ansiktsuttryck och ser nästan alltid förvånad ut. Han är lite riden där han sköter sig bra och löshoppar mer än gärna – släpper man honom på ridbanan och det står hinder framme hoppar han för sig själv. Han är som många unga hästar ganska ”pillrig” och äter och drar i allt han får tag i. Man får ibland akta sina fingrar så han inte försöker tugga på dom. Han tycker om leksaker, spelar gärna fotboll eller har dragkamp med leksaker. Hugo är väldigt snäll och inte speciellt hingstig – men tanken är att kastrera honom.
Vi satsar på att vara redo för debut på tävlingsbanan våren 2014, kanske lyckas vi med några felfria rundor och kan kvala till unghästchampionat. Vi får se helt enkelt!

Hugo är stallets busfrö, ni kanske ser lite av hans buspersonlighet här nedan…

hugo2
hugo4 hugofin hugoliten2 hugobert_161818934 (1) hugo6

Varför köpte jag Bora?

Hej!
Fick en fundering om bora! Har du köpt henne eller fött upp henne själv?
Om du köpt henne, vad föll du för? 🙂
Det är de där drömpassen som får en att fortsätta kämpa!

 

Fick denna fråga som jag tänkte svara på. Här har ni anledningen = Baloubet Du Rouet.

baloubetstor

baloubet

baloubet4

Detta är perfektion enligt mig. Finaste hopphästen som funnits. DRÖMMEN!
… Och så hittar jag Bora via en annons från Holland. Med Baloubet som farfar. Sen att hon ser ut som en tjejversion av honom och rör sig precis likadant, hur kunde jag motstå?

boraz bora2 bora4 hahabora

Hon är min drömhäst. Sen om det tar flera år innan vi är uppe i dom höjderna jag vill rida, det spelar ingen roll, hon är allt jag någonsin önskat. Visst är det ett jäkla temperament och ibland önskar jag att hon skulle lugna ner sig och hållas mer på marken men… Det är henne jag ville ha. Och jag ångrar mig inte trots att jag tömde heeela sparkontot för att köpa henne…

Än har jag aldrig sett/känt henne ta i då hon hoppar. Hon leker över hindren oavsett höjd. I hennes värld går det inte att komma för stort eller hoppa för långt ifrån, hon studsar över allt man ställer fram och det ser lika enkelt ut oavsett. Då hon hoppar bana studsar hon mellan hindren, sen drar hon iväg i full fräs då hon ser ett hinder och verkligen tar tag i det och gör en extra stor studs över hindret. Plus lite extra studs efter. Hon är verkligen född att hoppa. Bara jag får ordning på allt annat med henne, som galoppen och lydnad, då kommer hon hoppa hus……

Annars kan hon vara lite tjurig med mycket temperament, hon hatar att bli riden då det är flugor ute, hon vill inte vara ute om det regnar, hon fryser jättelätt och vill inte stå stilla mer än någon sekund. Men när hon ser ett hinder pekar öronen alltid framåt och man känner ibland hur hon ”stajlar” och vill sköta hoppningen själv. Hon vet att hon är stallets prinsessa och blir även behandlad som det, haha!

954805_667539239926830_10459781_n
Bora har väldigt långa ben och enorm galopp för sin storlek, jag brukar räkna normala galoppsprång som minst 4 meter på henne. Hon är sån häst som inte bara hoppar högt utan även långt. Ibland så långt att hindret inte ens kommer med i bild hahaha…

Vila i frid, Goldkind 2004 – 2013

Året var 2008 då jag snubblade över en video på en försäljningshäst i Tyskland. Det var ett nätt fuxssto som löshoppade med en teknik som överträffade det mesta, och när jag visade min mamma klippet häpnade till och med hon som vid den tidpunkten inte var speciellt insatt i hoppteknik och hoppavel. Priset var konstigt nog överkomligt och när vi pratade med försäljaren berättade hon att dom försökt rida henne men det hade inte gått bra alls.

Jag hade precis gått över från D-ponny som vid köp behövt 3 personer på marken för att ta sig upp på och dressyrtränaren hade ordagrant sagt ”Lamia, det där är den värsta häst jag sett i hela mitt liv. Köper du den är du dum i huvudet”. Jag köpte honom ändå. Efter det kände jag att hur hemsk kan det lilla fuxstoet vara egentligen? Så länge hon var hanterbar är det väl bara att rida in henne på nytt? Jag hade ingen stress. Jag och mamma skrapade ihop våra pengar och väntade spänt på den nya hästen med fantastiska hopptekniken.

Dagen kom då hon anlände till gården och sekunden rampen till lastbilen öppnades bokstavligt flög det ut en fux som gjorde en kullerbytta baklänges och rasade ner på gårdsplanen. Första dagen hon skulle ut till hagen fick vi gå in i stallet igen efter att ha tagit oss 2 meter utanför stalldörren. Hon stod på bakbenen, hon sparkade, hon kastade sig framlänges rakt på en så man ramlade omkull och fortsatte mata sparkar med sina framben. Det beteendet fortsatte och vi började förstå att något inte stod rätt till med henne.

wpid-20120627_210027

I boxen var hon världens snällaste och stod som ett ljus när man kliade på henne. Vi hade sett att hon hade tjock ärrvävnad över stor del av huvudet och nu upptäckte vi även att största delen av hennes pannlugg var bortsliten, kvar var en liten ärrig stump. Hon var otroligt tillgiven och kärleksfull, men lättstressad utöver det vanliga och när hon blev uppstressad var det som att något slog slint i hennes huvud – hon blev en helt annan häst och helt hysteriskt attackerade hon den eller det som stod närmast. Oavsett om det var en människa, soptunna eller ett dike. Hon gick inte att lugna ner, för hon var inte där längre. Hon visste inte vad hon gjorde och gick inte att få kontakt med. När hon lugnat ner sig blev hon samma snälla, gosiga häst som hon egentligen var inuti.

Efter att ha försökt rida henne till och från i perioder gav jag upp efter att hon slängt av mig så ridhjälmen krossades och sen satte fart rakt mot mig då jag låg på marken. Som tur var fanns min mamma på plats och rusade fram mellan oss och skrek så hon blev rädd och vände. Jag vet inte vad Goldie gjort om hon tagit sig fram till mig, men jag visste att jag inte ville försöka mer.

goldie-hoppar-009_83958732

Så länge hennes rutiner såg likadana ut varje dag och hon inte behövde lämna gården var hon jättesnäll
. Då och då hände grejer som att en väg hade rasat på sidan eller en häst hade kommit lös och då tappade hon kontrollen totalt och blev hysterisk. Råkade man leda henne en sån gång fanns det bara en sak att göra – släppa hästen och springa därifrån.

Vi bestämde oss trots alla incindenter att ta föl på henne, ifall dräktighetshormonerna skulle få bort hennes ”toppar”. På seminstation fick vi sova i bilen utanför varje natt hon befann sig där, just för att veterinärerna inte vågade hantera henne.

046-650x487


2011 föddes Allegra, ett kolsvart litet sto som Goldie direkt förälskade sig i.
Hon var nästan lite för överbeskyddande i början och Allegra kunde inte gå en meter utan att Goldie följde efter med mulen på henne och styrde henne åt rätt håll.
Sen hon föddes försvann Goldies utbrott. Visst stressade hon fortfarande upp sig, men hon gjorde inget mer än att springa omkring på stället eller vifta lite med frambenen. Hon var kontaktbar och hanterbar för första gången någonsin.

goldieallegra

Vi har alltid haft våra hästar i flock på bete, och våra ston stod tillsammans hela somrarna. Tills Bora kom 2012. Första dagarna gick ganska bra tills hon började kontrollera de andra och jagade omkring alla hästar som försökte dricka eller ibland bara stod still. Och så kom sparken. Rakt på Goldies ben. Hon bröt griffelbenet, men prognosen var god då allt var på ”rätt” plats och bara behövde läka ihop igen. Läkningen gick bra, svullnaden försvann och hon fortsatte gå med Allegra.

Så kom den här helgen. Av någon anledning hade skadan gått upp trots att hon bara gått på bete och inte motionerats över huvudtaget. Det kom väldigt snabbt och idag somnade hon in.

Det gick så lugnt till. Jag ledde ut henne till en gräsplätt, Leopold gnäggade på vägen dit och hon svarade. Sen tog hon några stora tuggor gräs och la sig ner för att somna in med munnen full av klöverblommor. Inte förrän veterinären konstaterat att hjärtat slutat slå började tårarna rinna.

goldi

Än idag vet vi inte vad hon varit med om under sin uppväxt. Hon var ärrad både fysiskt och psykiskt, vi misstänkte att hon fått någon hjärnskada i och med smällarna hon fått mot huvudet då halva hennes huvud var täckt av ärrvävnad. Hon ville inte någon nåt ont, hon var inte sig själv när hon blev stressad. Hon ville vara den snälla hästen som kunde stå i en timme och bara snusa en i håret. Hon ville bli omtyckt. Hon kunde inte rå för allt som hände när hon blev uppstressad, det var inte hon. Hon visste inte ens själv vad hon gjorde, hon gick instinktivt till attack så fort hon blev rädd.

goldie

Hennes historia känns så sorglig. Den fina, fina hästen som ville vara till lags men var för rädd. Hon som älskade sina människor men tappade kontrollen då hon blev stressad. Vila i frid fina du, äntligen får du total sinnesro och jag är glad att du fick dina sista lugna år här på gården istället för att bli omkringskickad som en ”problemhäst” eller hos någon som bestraffade dig för något du inte kunde rå för.

blandat-oktober-069_57013368


Vila i frid, Goldie <3
….Du berörde oss alla.

Vem är Bora?

Många har undrat om Bora på sista tiden, så här får hon ett eget inlägg!

Bora Z  2003 e Balougran Z – Calvaro Z
(Haft 3 föl)

Bora såg jag på annons ett tag innan jag skulle åka iväg till Abu Dhabi och kolla på Global Champions Tour Finalen i November. Visade henne för mamma som tyckte hon var fin, men att jag inte kunde ha någon fler häst. Skulle jag ha en ny häst, fick jag sälja någon annan. Och jag kände samma sak, jag har redan för många hästar.

 

När jag kom hem var jag jättepeppad på att tävla och hade planer på träning m.m tillsammans med en världscupryttare inom inte alltför länge, men jag hade ju ingen häst som var lämplig att ta med…
VARJE DAG sen jag sett Boras annons tänkte jag på henne. Och jag var jätterädd att hon skulle vara såld innan jag fått ihop pengar.
Jag kunde inte vänta tills mamma kommit hem, samma dag jag kommit från Abu Dhabi åkte hon till Spanien en vecka. Och hon skulle bli….väldigt oglad på mig om jag köpt en till häst av diverse anledningar.

Men jag villevilleville ha den hästen, hon var perfekt! Sååå…jag ringde dit. Och tömde mina sparkonton på varenda krona. Berättade åt dom andra i stallet, men när mamma kom hem vågade jag inte berätta något för henne (finsk vrede är sann vrede) så det tog flera dagar innan jag till sist berättade. Oglad mamma.

Så i Januari började hennes färd från Holland upp till Umeå, och ut klev ett knasigt fuxssto som jag lagt ner allt jag hade på och köpte i hemlighet. Jag hoppas och tror på henne, och än så länge tror jag det är värt det. Jag är jättekär i min flygödla <3

 

Januari 2012

 


April 2012

Försäljningsfilmen, det enda jag sett av Bora innan hon klev av lastbilen i Umeå:

Presentation av hästarna

Eftersom det trillat in en del nya läsare, tänkte jag kort gå igenom vad jag har för hästar…

Vi börjar i storleksordning 🙂

Leopold f ca 1977

Leo är en shetlandsponny som jag red på ridskola när jag var 10 år. Efter att ridskolan fick veta hans riktiga ålder sålde dom honom, och efter det har han varit på olika ställen tills senaste julen då min mamma fick honom i julklapp av mig. Nu äter han, sover och håller reda på tjejerna i stallet.

Sienna WG (Jaguar Mail – Robin Z) och Crescendo WG (Utah Van Erpekom – Hamlet)
2010 års föl

Sienna

Sölvmosegaards Misty
och Magic Blue Rindi (Dart light -Fredriksbergs Kavat), f 2004
Misty är en korsningsponny och Rindi en New Forest. Båda skaffade jag för någon månad sen att rida in/utbilda, och hoppa lite ungponny klasser. Ville att dom skulle vara startklara LB innan jag säljer dom, och Misty har hunnit debutera det och Rindi har hoppat LC+5 felfritt. Så nu börjar dom vara redo att hitta egna hem. Båda är riktiga hoppkanoner, verkligen födda för att hoppa!

Rindi

Peachaccorn Bacardi (Robin Z-Messersmith) f 1999 160cm
Peachie är min första tävlingshäst! Henne startade jag upp till 130 med innan det visade sig att hennes ben inte höll längre. Så hon har fått ett föl (Sienna), och ska bli min mammas allroundhäst.

Peachie Agriahoppet 08

Up To Mone, 1998 (Uskudar des Malais – Maximus)
Molly köpte vi in som avelssto, men hon blev inte dräktig. Nästa år försöker vi igen, nu går hon bara runt och är snäll och söt. Har en skada i ryggen så hon har inte blivit riden sen hon var 4.

Goldkind (Wind Dancer-Espri) f 2004
Goldie…vad ska man säga. Ingen är som Goldie. Ingen hoppar som Goldie. Ingen beter sig som Goldie. Hon är one of a kind! Väntar föl med Cardento.

Cantate (Hamlet-Kings Quest), f 2007
”Trixie” är förmodligen den snällaste häst som vandrat på denna gård. Finns inget ont i henne! Hon både ser ut och är lika lugn som en ko. Väntar föl med Utah Van Erpekom och ska ridas in när det fölet är avvant. Är halvsyster med Hickstead (OS-vinnare 2008) så ska bli spännande att se vad det blir av henne!

Gold Pacific (Goldwing – D´Olympic) 180cm f 2004
Mitt största hjärta! Lika stor som rolig. Köpte honom som 5 åring, och hann som 6 åring hoppa unghästklass upp till 110 felfritt innan han fick en inflammation i ett bakknä. Nu har han stått i flera månader och är under igångsättning, och det är så roligt att rida honom igen! Målet 2011 är 1.30 till hösten.

Så, fick nog med alla nu! Vad har ni som läser för hästar? Och vilken av mina hästar skulle ni helst vilja ha? 🙂