Det kom ett brev – om att känna sig ful

Ibland har jag fått mail, läst och tänkt att jag ska svara senare men glömt bort det. Kommer ihåg ett mail som verkligen berörde mig men jag har verkligen inte hittat det för att kunna svara!
Hoppas du som skickat det läser detta, för jag vill verkligen svara dig.
Tjejen mådde dåligt över sitt utseende, hörde negativa kommentarer kring det från sin pappa och var rädd att visa sig för killen hon gillade. En situation hon säkerligen inte är ensam om, och jag vill för det första ge alla som känner så en jättestor KRAM! För det andra vill jag säga detta:

Det är väldigt få som inte känner sig fula någon gång i sitt liv. Bara för att man känner så, betyder det inte att man faktiskt ÄR ful. ALLA har någonting vackert, det gäller bara att hitta något man själv också tycker är fint och vara stolt över det. Jag kan till exempel tycka att ögon kan vara jättefina, men också naglar och nyckelben. När jag ser någon med framträdande nyckelben blir jag lite avis och skulle också vilja ha så – och jag kan lova att varenda person har något andra skulle önska de hade. Försök hitta det du tycker är finast på dig själv, och framhäv det! Tycker du att du har fina ögonfransar, strunta i de där finnarna på hakan och skifta fokus till dina fina ögon. Varför inte slänga på lite extra eyliner och mascara så du verkligen känner ”BAM! Shit vad snygga ögon jag har!”, eller om du gillar dina handleder – ta på dig en tröja med lite kortare ärmar och ta på dig några flashiga armband. Försök tänka på allt det fina du har istället för att fokusera på de delar du inte tycker om lika mycket.
Har någon elaka kommentarer om hur du ser ut kan jag garantera att felet inte ligger hos dig. Det är svårt att komma ifrån om man är utsatt från någon i familjen, andra personer kan man utesluta från sitt liv för det är inga personer man behöver i sin närhet – men försök förstå att det inte är dig det är fel på. Du kanske har någon annan i familjen/släkten du kan anförtro dig åt och som kan agera medlare och tala med den andra personen så det framgår att för dig är det inte ett skämt, och du tycker inte det är roligt någonstans. Så personen som slänger ur sig kommentarer förstår att det faktiskt gör ont att höra och att det inte är önskvärt, för någon.

Är det ett hopplöst fall inom familjen, försök omge dig så mycket du bara kan med vänner och andra som GER energi istället för att ta. Folk som uppskattar dig för den du är och ser allt det fina du har. Alla behöver en stadig grund i sitt liv och omge sig med folk som genuint bryr sig om den man verkligen är. Man har alltid möjligheten att skapa en liten extrafamilj på egen hand där man kan räkna in sina närmaste vänner. 

Angående killen, han umgås ju med dig för att… Du är du! Känn dig inte pressad att göra något du inte känner dig bekväm med, är det rätt person kommer du känna dig trygg i hans närhet. Känner du inte dig trygg kanske han inte är rätt för dig. Men faktum kvarstår att osäkerheten kring ditt utseende nog sätter upp murar i ditt huvud som kanske egentligen inte skulle behövas, tycker han om att vara runt dig är det ju för att han ser dig för den du är, trivs med dig och tycker du är fin. Är man osäker på sitt utseende är man sin egen värsta fiende, och andra ser dig nog inte alls på samma sätt du själv gör.
Jag har själv, som så många andra, skavanker och delar jag tycker mindre om på mig själv. Till exempel avskyr jag min näsa, men försöker att inte stirra mig blind på hur mycket jag ogillar den och istället tittar jag på mina stora bruna ögon och lägger lite extra krut på att framhäva dem. Ju mer man tänker på allt man ogillar desto mer missar man det faktum att det finns något fint, oavsett vad det är, men jag garanterar att även du har något som andra skulle önska!

Ibland behöver man lite hjälp på vägen, det är aldrig fel att prata med någon om sina känslor och få lite guidning hur man ändrar sitt tankesätt – oavsett om det är en vän eller en psykolog. Var inte rädd för att öppna dig och be om hjälp, och som vän till någon som sträcker ut en hand och behöver någon att luta sig på – var inte rädd för att ta din vän i handen och hjälpa denne in på rätt spår!

lamiaaaaaDet tog närmare 23 år innan jag släppte fokus på allt jag ogillade, numera kan jag måla lite extra runt ögonen och fluffa till håret och känna mig fin  – sen struntar jag i om näsan inte är rak eller magen inte är platt.

7 reaktion på “Det kom ett brev – om att känna sig ful

  1. Emelie

    varje gång jag läser dina lite mer personliga inlägg så känner jag något… Något i stil med ”jag är inte ensam” ”jag duger också” ”hon har rätt”
    jag hoppas du förstår hur dina inlägg träffar mig precis där de ska. tack

    Svara
  2. Ellen

    Så himla bra och rätt skrivet!
    Gjorde själv ett inlägg igår om att inte låta sig uppslukas av andras negativa kommentarer och lita på att det man själv gör är bra

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *