Hästhandlare och fusk

Igår såg jag något i Facebookflödet som gjorde mig ledsen inombords. För många av oss klingar ordet hästhandlare illa trots att det finns många bra. Det jag reagerar på är när hästen slutar vara häst och istället blir ett nummer i mängden, en produkt. Någon man skulle tejpa fast styltor på för att den ska gå igenom en besiktning felfritt utan att fel ska synas, allt för att pumpa ut så mycket pengar som möjligt. När hästen sen hamnar hos sin nya ägare och benen börjar vika sig, då är det inte handlarens problem längre. Smällen får istället den nya ägaren ta – ägaren som sparat pengar, längtat efter sin nya vän och tagit djuret in i sitt hjärta.

Jag förstår att en hästhandlare är ute efter att leva på inkomsterna, men sanningen är att det inte ligger några större summor inom det yrket för en mindre företagare – för att tjäna stora pengar talar vi om hästar i mängder eller i högre prisklass, upp emot 6-7 siffrigt. Visst får man en större klumpsumma för varje såld häst, men tänker man på vad det kostar att ha en häst uppstallad, utfodrad och eventuellt omhändertagen av personal – då går det ett antal tusenlappar i månaden för varenda häst. Lägg därefter till hovslagare, veterinärvård och liknande – skulle en häst få ordentlig kolik en dag är vi direkt uppe i 5-siffrigt belopp för behandling. Förmodligen är det av den anledningen många försöker fuska.

Det tragiska är bara att det man fuskar med drabbar något levande. Både djuret som kanske får lida i onödan, och köparen. Nu minskar vi ner i stallet men skulle jag i framtiden köpa en till häst hade jag valt att köpa den som en individ, inte bara en siffra i mängden. Jag vill att säljaren ska berätta allt om hästen, och köper gärna från en uppfödare eller en privatperson. Som köpare har man ansvar att besikta hästen och helst röntga, får man färdiga plåtar från en säljare i ett stort handelsstall är det inte ens säkert att det är på rätt häst. Det ska inte kunna hända, men det kan göra det – därför måste man vara noga med att kolla upp hästen själv också.

20141023-203019.jpg

Hur man kan glömma bort att en häst är en levande varelse förstår jag inte. Det kan handla om mycket pengar, men att bara se dollartecken utan att respektera att varje häst är en tänkande och kännande varelse är så fel. Djur ska aldrig ses som handelsvaror. Det är inte fel att köpa och sälja hästar, men det ska göras på rätt sätt. Visst är det fritt fram att tjäna pengar på djur om man vill, men ett djur är fortfarande ett djur. Ett djur kan ha olika oönskade beteenden och kan skada sig när som helst, hästen LEVER och sånt händer. Det ska inte gömmas undan för pengars skull, har man en bakskygg häst som sparkas får man givetvis mer pengar om man säger att den är kolugn och säker i all hantering – men hur okänslig kan man vara som säljare för att inte bry sig ett skvatt om den dagen någon får en oväntad spark i huvudet? Det är inte okej! Samma sak med skador man döljer för köpare, har man inget samvete? Någon kanske sparat flera år inför hästköp och lagt ner alla sina pengar och känslor på just den hästen, för att den sedan ska bli blockhalt efter några månader och oridbar när en gammal skada går upp. Ägaren får ett krossat hjärta, tom plånbok och hästen får en biljett till himlen.

Jag skulle vara en värdelös hästhandlare ekonomiskt sett, det erkänner jag. Jag kan inte se hästar som varor och jag vill att alla inblandade ska vara nöjda efter en affär. Har hästen haft en skada skulle jag självklart berätta allt om det! Jag vill känna mig trygg som säljare med att hästen får ett långvarigt hem och blir väl omhändertagen och jag vill att ägaren ska känna sig lyckligast i världen med en häst som passar handen i handsken. De flesta av oss vill faktiskt ha en familjemedlem att dela vardagen med, oavsett om det handlar om pysslande i stallet eller en tävlingssatsning. Oavsett vilken inriktning man väljer är det en levande varelse vi pratar om, inte ett känslolöst fordon vi kan pressa ut mer och mer pengar från.

20141023-203035.jpg

(Bilderna är printscreens från Facebook, lämnar ute namn då jag inte vill hänga ut någon)

Hur tänker du om ämnet? Hur köpte du din häst? 

(Vill också tillägga att det självklart finns bra hästhandlare med vettiga tankar och bra hästhållning, det jag reagerar på i detta inlägg är de som INTE sköter det på ett bra sätt)

8 reaktion på “Hästhandlare och fusk

  1. Lovise

    Jag håller med dig helt och hållet, och jag har också sett det där inlägget på facebook. Så himla tråkigt när skadade hästar skeppas runt som friska/hela hästar till olika handlare och privatpersoner..
    Jag (min familj) har köpt två hästar från en ”hästhandlare” som importerade några ponnys från Irland. Den ena hästen var dock en egen uppfödning av hästhandlaren, men den andra var en import. Han var frisk och kry, dock troligtvis lite yngre och mindre utbildad än sagt, men en fantastisk ponny på alla plan!

    Svara
  2. Saga

    Köpte en dressyrponny från en hästhandlare en gång. Han gick _klockrent_ på provridningen – lugn som få, trygg och riktigt mjuk i sidorna.
    Det första han gör när han kommer hem är att ge min mamma en rejäl flygtur. Dagen efter riktigt skenar han runt med henne i paddocken, helt okontrollerbar. Han är stressad, otrygg och vägrar fångas i hagen – så det slutar med att han får åka hem igen.

    Senare i efterhand får vi veta att precis den hästhandlare gjort skitiga affärer tidigare, blev så grymt besviken på mänskligheten då. Fine om det är en trasig soffa man köper på blocket, men ett djur?
    Såg ponnyn på en tävling för något år sedan, han vägrade ut sig och såg hur stressad ut som helst. Det var synd att någon gjort honom sådan, för han var ruskigt fin.

    Har varit med om köpare som ljugit om skadorna. Som tur var ringde min mamma upp föregående ägare till ponnyn och bad om att få veta om han haft några tidigare skador, vilket visade sig att han hade rejäla pålagringar och förmodligen inte skulle hålla. Det fick vi inte höra ett knyst om på provridningen.
    En annan gång provred jag en halt häst, som hade stora sår på benen. Han fick dessutom panik och började studsa på ridbanan när elen satte på så det började sticka i luften, stackarn.

    Hästhandeln är hur smutsig som helst, därför är jag så glad att min familj alltid fött upp fina individer utan skador. Skulle aldrig någonsin kunna lura en köpare, då det förmodligen kommer drabba den oskyldiga hästen mest.
    Fast ja, jag är ju tjejen som började gråta när vi skulle sälja kattungarna för jag var så rädd att familjerna skulle ta dåligt hand om dem. Djur som säljs är helt enkelt inte min grej.

    Svara
  3. Erika

    Usch världen är hemskt.
    Förstår inte hur man enbart kan fokusera på pengarna för sån är ju inte jag och har då svårt o sätta mig in i deras situation hur kan ett djur få lida för att man vill tjäna pengar :/

    Svara
  4. Annica H

    Jag har bara köpt svenska hästar från personer som har en hobby (avel) verksamhet. Vilket jag är mycket nöjd över. Jag har fattat mitt beslut med att stödja svensk avel.

    Svara
  5. Emelie

    Jag har köpt 3 av mina hästar från Hästhandlare, Först va det Gringo min jättebebis från Lettland. Köptes av en ganska känd handlare i Jönköping. Hade honom i ca 10 år utan några som helst problem, Inga skador (förutom ett fult ärr på bakbenet) eller fel på röntgen.
    Sen hade jag Clifford, (The biggest misstake of my life) Impulsköpte honom skitsent en kväll 3 veckor efter jag fått avliva min 1.5 åring akut och 1.5 vecka efter att Gringo hade åkt till sina nya ägare.
    Det va en ”ohanterad” 3åring från Holland. Han va livrädd för människor till att börja med, jätte försiktig, mysig…sen började han växa till sig och ville bestämma över sitt egna liv och tyckte ingen skulle sitta på hans rygg. Lämnade mig med stelopererad nacke… Dock fanns det inte ett enda fel på hästen, mer än i huvudet då hehe. Nu går han dock 130 som 7 åring så det är ju en jäkligt fin häst 🙂
    Hästen jag har nu kommer också från en handlare i småskalig form. Än så länge inga fel (pepparpeppar) men har ju bara haft henne i en månad. Men denna tjejen känner jag, och min syster jobbat hos så känner att jag väljer att lite på henne.
    Det värsta köpet kommer faktiskt från en privatperson, Hästen visade sig efter att jag sålt den ha en gammal skada efter ett yttre trauma som JAG fick ta smällen för även om det aldrig hade hänt något hos mig,.. Där kunde de skratta hela vägen till banken medans jag fick tömma min för att betala advokatkostnader.

    Svara
  6. Katarina

    Jag fick troligtvis inte reda på allt om min häst, det är fler saker som man reagerat på i efterhand.. Köpt av en privatperson dock, som säkert gjort så här tidigare också. Är glad att min ponny inte hamnade hos en liten tjej, idag är hon jättefin men det har varit mer svett och tårar än jag kunnat ana..

    Svara
  7. Lina

    Läste med denna status/inlägg och blev ledsen när jag läste, hur fungerar vissa människor?!
    Min Farbror är/har varit hästhandlare och min häst är ifrån honom, nu säljer han inte hästar för så stora summor utan hästar som går runt i handeln som oftast är fel behandlade, missförstådda och blivit slagna under sina år och ”skräpat i en hage”.
    Precis som du skulle jag berätta om allt som hänt, skador/sjukdomar om jag skulle sälja en häst, ärlighet ska det vara tycker jag.
    Tycker det är hemskt att det blir så som i texten ovan, att hästar skickas runt för ingen vill förlora pengar.
    Tyvärr händer detta även med privatpersoner och inte bara hästhandlare, folk som inte är ärliga utan säljer som tävlingshästar men hästen kanske haft flertal problem förr =/

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *