Om man inte brinner för något är man alltid vilsen

Nu är jag här med mina kvällsskriverier igen. Igår föll så många bitar på plats att jag känner mig helt… Ny. Behövde nog erkänna för mig själv att jag var vilsen och inte visste vad jag skulle ta mig till just nu för att komma på en lösning. Gick en sen kvälls/nattpromenad med min pojkvän som vi jämt gör då jag inte kan sova och sen funderade vi över livet. Allt slutade med samboplaner, en bokad resa och motivation att köra järnet sista skolmånaden för att sen återuppta sånt jag brinner för. Jag ÄR ju en kreativ person som älskar att tillverka saker, allt från hästutrustning till att pillra med smycken och måla. Får jag inte testa mig fram och skapa allt vad jag känner för blir jag nedstämd och tappar gnistan. Att jag lade ner allt skapande samtidigt som jag slutade rida aktivt var nästan… Döden. Det berodde inte ens på att jag tappat glädjen kring det utan det var enbart yttre omständigheter som gjorde att jag ville lägga ner ALLT jag gjorde och börja om med något helt annat.

För att ta ett exempel, häst och ridutrustningen som jag älskade att pyssla med – det slutade jag inte med för att jag ledsnade. Jag slutade för att jag var i en svacka där allt i livet kändes åt skogen på en gång och att fabrikerna storklantade sig med allt från material till storlekar i största och sista leveransen – det var pricken över i:et. Jag orkade inte ens höra av mig till dom utan bara accepterade att jag nu har stora flyttkartonger med ridleggings som bara ligger och skräpar för att den minsta storleken blev TIO storlekar större än den skulle varit och resten blev så klart… ännu större. Som läget var då hade jag redan tillräckligt med problem runt mig och jag orkade bara inte ta tag i sånt jag kunde prioritera bort. Så… Det blev slutet. Då. 

Det är först nu jag inser att sakerna jag valde bort ur mitt liv var saker jag tyckte om och tyckte var roligt. Jag älskar ju allt kring hästarna och det var inte bara en vanesak att spendera största delen av tiden i stallet och sommarhelgerna på tävlingsbanan – det fanns ju en anledning till att jag valt det. Jag kände glädje där! Samma glädje jag får av att vara kreativ på olika sätt.

lamiadanteliten

Brinner man inte för något kommer man alltid känna sig alltid vilsen, jag tror alla behöver något – eller någonstans – där ingenting annat existerar och man känner sig helt i sin egen värld. Jag valde bort min lilla glädjebubbla, men jag kanske behövde det just då för att inse hur mycket den delen betyder för mig.

Nu ska mitt lilla ritblock fyllas med tankar och idéer, jag ska hitta gnistan igen!

6 reaktion på “Om man inte brinner för något är man alltid vilsen

  1. Mikaela

    jag vill fortfarande köpa ett par ridleggings för jag drar 48 i ridbyxor så då kanske du har nått som passar av dom som ligger i garderoben 😉

    Svara
  2. Amanda & ridtravaren Lilleman

    Tråkigt att du tappade bort dig själv lite. Håller med om att en alltid behöver ha något att brinna för. Jag har tex (såklart) hästarna och stallet men också fotografering. Jag märker att en del månader i mina fotomappar på året är så gott som tomma, brukar gå tillbaka och tänka vad som hände i mitt liv då och kommer alltid underfund med att jag inte mådde så bra. Vi måste bli bättre på att hålla kvar i det som gör oss glada och får oss att må bra. <3

    Svara
  3. Malin

    Håller med övriga, du får sälja dom till oss större tjejer, tror inte det blir några problem att bli av med dom 🙂

    Svara
  4. Paulina

    Kloka ord! Själv har jag aldrig tröttnat på hästar, däremot tappade jag mig själv mellan 13 & 18 årsåldern. Var väldigt vilsen men nu har jag hittat hem igen, snart 20 och ganska nyligt tagit upp ridningen igen och jag känner bara LIV varje gång jag sätter foten i stigbygeln 🙂 roligt att höra i alla fall. Kram!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *