Tankar om att vara bipolär

Fick tipset att läsa boken ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” skriven av Ann Heberlein. Anledningen var att hon lider av samma sjukdom som mig, bipolär (kallades förr manodepressiv) och jag tyckte det lät som en vettig idé tills jag kommit ungefär halvvägs och insett att jag aldrig läst något mer deprimerande.

Att vara bipolär är jävligt jobbigt. Och ja, många tar livet av sig. Gällande boken blev jag väldigt irriterad över att inte en enda positiv sida togs fram, utan fram till sista sidan var inställningen fortfarande ”livet suger, jag hatar allt, jag vill dö”. Då man är bipolär innebär det att man svänger mellan att vara djupt deprimerad och väldigt upprymd, ibland till och med manisk eller psykotisk. Under uppåtperioderna känner man sig euforisk, orkar mer än man borde och ibland behöver man inte ens sova. Ofta uppkommer sämre idéer i ens huvud men man förstår inte att något kan vara dåligt, allt är så vettigt i huvudet och man tror man kan allt.

Jag hade aldrig velat skriva och blogga om endast nedåtperioder. Ska det vara inspirerande på något sätt? Får det någon i samma sits att må bättre? 
Jag vill skriva, och även läsa, om hur folk faktiskt HAR bättre perioder. Jag vill känna att det är värt att hålla ut. Att saker kommer bli bättre. Även om det är korta perioder, så finns dom där och glimtar till ibland.

Jag tycker om den jag är när jag har mina uppåtperioder. Jag blir kreativ, pratglad, social och har så mycket idéer att jag skulle kunna dela med mig åt andra för det ryms inte i mitt huvud. Det är inte enbart positivt, men så mycket som jag får gjort under uppåtperioder känner jag mig inte sämre för att jag kraschar och ligger apatisk och deprimerad i några veckor efter. Jag kommer alltid fungera så här.

Man ska inte glömma bort eller på något sätt förminska hur en bipolär människa mår när den mår som sämst, är man själv frisk går det nog inte att föreställa sig vilket helvete det är när man inte känner att man klarar av att existera. Att till och med enkla tankar får en att gå sönder och att kroppen inte orkar hålla i en gaffel.

….Men som bipolär tycker jag inte heller att man endast ska dela med sig av allt det dåliga. Det hjälper ingen. Är man ute efter förståelse måste man visa alla sidor det medför, även då man mår bättre.

Näe alltså, fuck denna bok. Jag blev inte ett dugg gladare eller inspirerad till någonting, däremot mådde jag sämre och började tänka i banorna ”det kanske stämmer, det blir inte bättre, är det lönt att finnas?” och det är inte okej. Det är inte vad man vill säga till någon i samma situation.

20130730-202411.jpg

Det finns bra perioder, det får man aldrig glömma. Det är dom man stannar kvar för. Oavsett hur lång tid, dagar eller år, det är mellan perioderna så kommer man dit – och då tänker man alltid ”är det så här det känns att vara glad?”, det känns så ovant. Det är vad man vill förmedla till andra som mår dåligt. Håll ut, det blir bättre och då kommer du vara glad för att du finns!

7 reaktion på “Tankar om att vara bipolär

  1. Linda W

    Jag läste faktiskt boken för 3-4 år sedan – och gömde undan den sedan – tänkte att något så deprimerande ska inte Lamia behöva läsa…..så jag instämmer med ovanstående.

    Svara
  2. maria

    det är så underbart att läsa dina djupa inlägg, hjälper verkligen när man mår dåligt! sagt de förut o säger de igen, du är grym;)

    Svara
  3. Sandra AW

    Det låter inte som nån uppiggande bok! Jag tycker du är fantastisk oavsett hur dåligt du mår osv så försöker du och det ska man ha cred för!!! <3

    Svara
  4. Erica

    Hej!

    Hittade hit nu och vilken underbar blogg du har. Jag har själv inte levt prinsesslivet men kan inte i all värld ge mig in i det du upplever. Jag har själv en vän som lider av bipolär och jag vill hjälpa henne men hon tar inte in mig när hon mår dåligt. Och det är som du säger, man mår inte bara dåligt. För mig var detta världens gladaste människa, hon var bara väldigt bra på att gömma det dåliga.

    All styrka till dig och din fina blogg!!

    Kran

    Svara
  5. Anna

    Jag försökte läsa den boken för ett tag sen, på rekommendation från en kompis. Jag kunde inte ens läsa hela då jag upplevde den som sjukt deprimerande och själv fick liknande tankebanor som du och då har jag inte ens någon diagnos. Släng iväg den boken och var stolt över att du vågar visa alla sidor av dig!

    Svara
  6. Anna

    Hej. Den suger den där boken. Vem fan vill läsa om nått sånt (jag är också bipolär) men hon skrev den ju i ett tillstånd där hon var allvarligt deprimerad utan verklighetsförankring, som ”frisk” hade hon kanske aldrig släppt boken, enligt en intervju jag hörde med henne. men, det jag vill komma fram till är att hon skrivit en annan bok, om lycka och glädje och det som är bra. Och, den är ganska bra faktiskt. Läs den istället! Nu var det längesedan du skrev inlägget men tänkte ändå tipsa..

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *