Uppdatering – 14 veckor

Nu har 3 månader passerat. Läkningen går verkligen upp och ner, mestadels ner den sista tiden. Nerver har börjat växa ihop och musklerna krampar väldigt. Första 2 månaderna hade jag inte ont i nacken alls – vilket jag nu förstår är på grund av att känseln inte kommit tillbaka. För när känseln kom tillbaka.. Aj. Helt plötsligt får musklerna signaler att krampa och dra ihop sig och musklerna verkar inte alls förstå att det inte går att sträcka ut nacken eller på annat sätt göra dem nöjda. Tiden spenderas mest i sängen med stora mängder smärtstillande och muskelavslappnande.

Efter ett samtal med Bert från nackskadeförbundet uttryckte jag ”det är så tråkigt när man inte kan göra något” och han svarade ”du FÅR inte göra något, du måste låta kroppen vila och läka”. Där och då fick jag en tankeställare, jag kanske ska sluta tvinga mig till en aktivitet om dagen (en aktivitet i mitt fall är inte som en aktivitet för friska – det kan vara att fylla i några dokument, ta en liten promenad eller följa med till en släkting på kaffe). Numera lyssnar jag på kroppen och kroppen ORKAR inte. Jag tänker inte försöka tvinga den till att göra saker när den har ont och saknar energi. Den måste få ta igen sig och läka, annars blir jag aldrig bättre.



Någon dag varje vecka försöker jag i alla fall komma ut. För någon helg sen hade vi fika i stallet och firade att jag haft min häst Mumin i 10 år. Vi fick kaffe och gott fika, Mumin fick en knäckebrödstårta. Givetvis hade alla partyhattar i olika färger så det blev ett riktigt kalas!



I lördags fyllde min morfar 90, så jag följde med dit på lunch. Det fick vara veckans stora aktivitet. Hans present hann tyvärr inte bli klar tills dess, jag stickar en halsduk men garnet tog slut och jag fick beställa mer.
Har börjat sticka mycket när jag är hemma, då har jag något att göra som inte är speciellt ansträngande.
Efter att ha börjat sticka använder jag nästan inte min telefon alls. Jag har tagit bort varenda stressmoment i min vardag och satsar helhjärtat på att bara vila – både kroppen och hjärnan. Telefonen och skärmar får vara tills jag blivit bättre. Visst svarar jag oftast när det ringer, men sociala medier, mail och slö-scrollande håller jag mig från. Vi får se om detta ger någon effekt!

Man brukar väl säga att efter en knä eller höftoperation tar det runt 18 månader innan kroppen läkt helt, då är det nog inte så konstigt att kroppen har fullt upp att läka efter detta. Känns rimligt att ta ett steg tillbaka och sluta försöka pressa sig i form.



En reaktion på “Uppdatering – 14 veckor

  1. Ida

    Det låter väldigt vettigt att vila från telefonscrollande. Det här vet du säkert redan (men kanske kan vara intressant för andra), när ögonen rör sig så förbereder sig nackmusklerna på att hänga efter i rörelsen så vi kan följa vidare med blicken även när ögonen nått sitt eget ändläge, eftersom det är så vi är gjorda för att fungera. Kroppen vet inte skillnaden på att läsa några cm text på telefonen eller att titta på en fågel som flyger flera hundra meter, så det är inte konstigt om dina muskler försöker jobba febrilt för att vrida på nacken när ögonen börjar gå åt sidan.

    Kul att få se Mumin igen, han var en stor favorit på tiden när bloggen handlade om hästar. Vilka underbart luddiga öron han fått! Har ni kvar Bora i familjen?

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *